Aftonbladet – 13 augusti 1861, sida 2

Emellertid vet äfven en korrespondent från Paris till Kölnische Zeitung att omtala, det. en offoch defensiv-allians skall vara i fråga. Eamburgertidningen Freischätz yttrar åter, att man ganska väl vet, att konöngen af Sverge kommer till Paris såsom stormakternas designerade medlare i den dansk-ty-. ska siriden. En annan korrespondent från Paris till Kölnische Zeitung yttrar: Andamålet med sven-. ske konungens resa ligger nu för så öppen: dag, att man icke behöfver förlora många. ord derpå. De första följderna visa sig redan: Danmarks har — så berättar dagens. Constitutionnel främst i sina spalter — den 1 Aug. låtit tillkännagifva hofven i Berlin och i Wien, att det icke ämnar göra några. vidare koncessioner. Slutligen ger det kungliga gästbesöket en korrespondent från Wien till 4Börsenhallet anledning till följande, betraktelser : Vi äro nu i tillfälle att meddela några intressanta detaljer, som icke lemna rum för ett ögonblicks tvifvel derom, att Sverge, som redan länge drömt om stormaktspolitik, nu är på väg att låta tala om sig i Europa, så framt den af konung Carl XV i högstegen person öfvertagna missionen till hofven i Paris och London Tyckas. Vid hofvet i Stockholm har man länge förgäfves passat efter ett så gynsamt tilltälle att nedstiga på den stora politiska arenan, som det, hvilket i närvarande stund erbjuder sig. Under vestmakternas krig med Ryssland var man i Stockholm dels för försigtig, dels drogs ett streck öfver Stockholmskabinettets räkning genom den brädska, hvarmed Frankrike ifrade för fred med. Ryssland och äfven genomdref den. Sedan denna tid gör man sig i Stockholm också icke mera någon räkning på Finlands återeröfring, hvilket dock ingalunda hindrar, att Ryssland å sin sida med lika stor uppmärksamhet följer Sverges under tiden åt ett annat håll riktade, besvärliga blickar. Nu visar det sig, att kabinettet i Petersburg har skäl att sorgfälligt uppmärksamma allt Sverges görande. och låtande, alldenstund det, vid konungens af Sverge resa till vestmak-: ternas hof, för Ryssland gäller ingenting mindre än förlusten af vissa arfsanspråk på den danska kronan. Konungen i Sverge är en man, som genom sitt besök vid hofven i Paris och London bevisar, att han förträffligt förstår att begagna situationens fördelar. Må man i minnet återkalla de ord, som lord J. Russell för några veckor sedan, på tal om den dansktyska frågan, ytrade i parlamentet rörande danska arfsföljdsrätten och Rysslands ställning till densamma. England — förklarade han tydligt — måste uppbjuda allt för att hindra, att Ryssland Dlir i tillfälle att faktiskt göra gällande sina arfsanspråk på Danmarks krona, eller rättare på flertalet af. derunder lydande länder. Detta var en förträfflig vink för kabinettet i Stockholm, för hvilket samtidigt konungens i Preussen förestående besök hos fransmännens kejsare kom såsom på beställning för att omsider uppträda verksamt äfven på diplomatisk väg. Med Preussen har Sverge, under förutseende af vissa politiska eventualiteter, sedan långt tillbaka bemödat sig att komma bättre fot, och den hand, som man från Stockholm räckt till Berlin, har der just icke heller blifvit tillbakavisad. Men hvem annan — så tänkte man i Stockholm — skulle man väl hellre anlita för att bringa på scenen en sådan politik, om icke den europeiska tonangifvare, för hvilken, i afseende på hans egna politiska planer, dem han fullföljer genom det af honom sökta närmandet till Preussen, Sverges politik icke kan vara ovälkommen? Derföre gälde också konungens i Sverge första besök fransmännens kejsare, hos hvilken han möjligen kunde personligen träffa konungen i Preussen. Men skulle detta också icke ske, så kan det åtminstone icke slå fel, att kejsar Napoleon i detta afseende sjelf. anslår stämgaffeln för sin kunglige gäst ifrån Preussen. — Otvifvelaktigt är, att konungens i Sverge resa sammanhönger med planen till ett konungarike Skandinavien, hvilket äfven för Preussen tör hafva sin lockande sida. Inför Naoleon skall denna Sverges politik finna nåd, emedan den möjligen kan utöfva sin förförelsekonst i afseende på Preussen, hvilken sistnämda makt man i Tuilerierna så gerna skulle se tå smak för en till en början helt anspråkslös annexionspolitik. Hos England kunde den svenska politiken möjligen likaledes vinna gehör af idel fruktan hos England för Rysslands blifvande makt. Danska tidningen Folkets Avis, som återgifver detta yttrande, gör med anledning deraf den mycket lämpliga anmärkningen att sdet dog er meerkveerdigt, hvor de Tydskere veed Besked om Alt, hvad der ikke angaae deres egne Affairer! — Tidningarne med dagens post omtala, att kejsarinnan af Frankrike den 6 dennes (samma dag som Carl XV ankom till Frankrike) afrest från Saint-Cloud till Eaux-Bon-: nes, och korrespondenter både till Indpendance och Kölnische Zeitung omtala, att denna. alldeles oförmodade afresa väckt mycken uppmärksamhet i Paris i anseende till den svenska konungens samtidigt inträffande besök, och att bland andra gissningar rörande anledningen till den brådstörtade afresan äfven spordes den, att orsaken skulle vara det man vid franska hofvet misstyckt, att drottningen af Sverge. som för tillfället befann sig icke långt från franska gränsen, icke åtföljt sin gemål vid besöket hos det kejserliga hofvet. En korrespondent till National Zeitung nämner deremot, alt kejsarinnan säges på sina läkares tillstyrkan icke ha kunnat längre uppskjute ifresan till Eaux-Bonnes. Afven denne kor :espondent tillägger emellertid: Man synes a väntat drottningen af Sverge, i hvilket all kejsarinnan förmodligen stannati Paris. desks