Aftonbladet – 13 augusti 1861, sida 2

Jo, det vore just klokt, sade Benott då är gossen död — han är död, säge jag, två gånger om, innan vi få honom in tagen. Jag känner hur det går till, ja Tio minuters ångbad derhemma, så skull han vara frisk — frisk, säger jag; men jag har ingen eld; utan eld ingen ånga, så at derpå är ej att tänka. Men hvad råder ni då till, gudfar? frå gade Prosper med en bedjande blick på Benott. cHvad jag råder till — jo, naturligtvis att vi göra hvad vi kunna och — å la garde de Dieu, sade Benoit. I båda bären nec en madrass och läggen in några stickor : kaminen, medan jag springer hem. Viskola genast behöfva mycket varmt vatten. Madrassen var redo och elden sprakade i den klena eldstaden, då Benoit kom åter. Han hade denna gång något svårt att komma in genom dörren, så hade hans omfång förökats genom den mängd af filtar, som han, för att bära dem med större beqvämlighet, hade svept omkring sig. Nöden var härvidlag uppfinningens moder, ty som han i ena handen höll en svart flaska och i den andra en stor borste samt i munnen en kort snugga, visserligen otänd, men från hvilken han ändock i inbillningen drog djupa moln af tobaksrök, så vilja vi fråga: huru skulle han väl annars hafva kunnat föra med sig filtarna? Se så, sade han i det han skakade af sig sin besvärliga ompackning och gjorde ett par utfall med frotterborsten mot väggen, vi måste skaffa vår patient en bädd, sådan en kristen menniska kan ligga på; och dermed började han breda filtar på madrassen. CHa! ha! inte duger det att lägga honom här, det kommer jag nu ihåg; då finge vi ju lof att flytta honom i morgon bittida— du gade Gud! hvadZzdet ändå är mycket man måste kommajihåg. Bäst vore att taga in honom i er matsal, der han inte är i vägen för edra kunder. Utan att vänta på något medgifvande, tog Benoit hastigt både madrass och filtar, hvil