Aftonbladet – 12 augusti 1861, sida 3

net, som förefinnas? Jo, att ull bestridande at de kyrkliga behofven för svenska brunnsgäster itKarlsbad är beräknad (ganska tillräckligt!) en summa af 1050 gulden; att dessa ansågos med lätthet kunna anskaffas genom bidrag med en gulden i veckan af hvarje svensk brunnsgäist (det skulle för hvarje sådan göra tillsammans minst 4, oftast 5 gulden); att af de 1050 gulden beräknades 750 till predikantens reskostnad, ekipering och aflöning; att om de till predikantens vedergällning aj brunnsgästerna pårälkmade (måtte nu, efter hvad af de sökande anfördt blifvit, betyda: äfven af K. M. påräknade) bidragen något år (märk!) icke skulle uppgå till 750 gulden, K. M. ville om ersättning af allmänna medel för det bristande beOppet förordna; men att K. M. af förekomna skäl sednare funnit godt att bestämma statens bidrag till 600 rdr. — Har nu ej K. M. sina oda skäl, förutsatt (ehuru sakens natur är sådan, att konungen derom ej kunnat förordna) att brunnsgästerna i första rummet skulle fylla dessa behol i och för gudstjenstliga förrättningar vid Karlsbads helsobrunn? Har ej till K. vä blifvit framburet det antagande, att hvarje brunnsgäst skulle med en gulden i veckan dertill bidraga? Har K. M. lofvat något mer (men i det första dess nåd. bref detta bestämdt) än att, om något år brunnsgästernas enskilta bidrag blefve otillräckliga (man kan väl ej gerna föreställa sig, att K. M. dervid tänkte på någon annan orsak, än ett så litet antal af brunnsgäster, att summan ej utan verklig och kännbar uppoffring för mången kunde tillvägabringas) då, men icke förr, fylla hvad som kunde brista i predikantens aflöning? Höres ej tydligt af ordalagen i detta K. M:ts löfte, att högstdensamme, likasom de herrar och män, som derom und. anhöllo — något år ! — ansåg detta endast undantagsvis böra blifva behöfligt (ehuru förhållandet blifvit alldeles motsatt)? Och behöfligt — hvartill, om ej att bereda predikanten gifven visshet om godtgörelse— med 750 gulden? Och hvad har uti allt detta blifvit förändradt genom det sednare kongl. brefvet? Har K. M. annorlunda, än i den und. ansökan uttaladt var, bestämt om predikantens aflöningsförmåner? Hvar står ett ord derom, att de af allmänna medel ännu beviljade 600 rdr äro gilna till eller såsom predikantens lön? Gifvas de ej såsom bidrag dertill? En ensam person bidrager icke efter svenska språket och svensk tanke till en sak. Och till hvem gifves detta bidrag? Alldeles icke till predikanten, utan till svenska församlingen i Karlsbad. Har således genom det sednare K. M:ts stadgande af den 12 Jan. detta år åsyftats eller skett någon annan förändring än den, att förhållandet blifvit omvändt, så att det nu är brunnsgästerna, som skola fylla, i stället för att K. M. förut fyllde predikantens aflöning till 750 gulden? Så korrespondenten har dock verkligen rätt, då han säger: Predikanten visste ju när han sökte befattningen huru mycket han hade att uppbära -— nemligen 750 gulden. Af det oväder, som nu ändtligen urladdat si i korrespondentens förargelse, förspordes ej ens ett förebud ibland brunnsgästerna under de nära trenne första veckorna; teckningen till bidrag skedde fort, välvilligt, stundom frikostigt 3), tilldess ifrån och med den 19 Juni (enligt kurlistan) ankommo några herrar, som icke blott sökte att gifvå tänkesättet hos brunnsgästerna en motsatt riktning och visserligen till en del lyckades deruti — och när misslyckas väl helt och hållet ett dylikt bemödande att väcka söndring och missnöje — utan ock med de oblidaste, del mest sårande omdömen förbittrade predikantens dagar härstädes. I allmänna tidningar skulle han schavottera, hans oförskärndhet tuktas. Några läto dock af vältänkande och sanningsälskande män sig om de verkliga förhållandena och om grunderna för kyrkorådets åtgärder upplysas och iakttogo sedan åtminstone tystnad — som vi se, bland dem icke korrespondenten — om de än vidblefvo sina beslut i afseende på sjelfva saken, att nemligen inga bidrag -lemna, en del förmodligen också på grund af den åsigt, som äfven uttalat sig, att man icke visste hvartill en prest egentligen här behöfdes. Hvad nu angår det der kyrkorådsprotokollet, som, enligt hvad Aftonbladets korrespondent försäkrar, skall hafva utgjort ett ämne för juristers löje och icke-lagklokas missnöje, så tyckes han lika litet veta om dess tillkomst, som om något annat hit hörande, men vara lika färdig att illvilligt bedöma. För komplimenten: ett Snmrande kyrkoråd, få dess ledamöter, om de gitta, hvilket jag knappast tror, sjelfva tacka honom. Äfven jag gör i detta mitt genmälesannerligen föga afseende på den värde korrespon:denten, hvilket jemte andra ännu högre skäl också hindrar mig att begagna hans språk; — men han har korresponderat med hela svenska allmänheten — i Aftonbladet, och en stor del af den hade kunnat tro på hans osanningar. Derför har jag ansett mig böra bemöta dessa; tar äfven dertill blifvit uppmanad af flera, som med mera både löje och missnöjet läst koörregpondentens artikel än det omförmäldta proto kollet. Detta slumrande kyrkoråd utgjordes dock af män, som veta både hvad de säga och göra, derom ock korrespondenten kunnat få viss het, ifall han blott kastat ögat på deras egenhändigt underskrifna namn: de böra icke, alla åtminstone ej, vara honom okända; och jag kan försäkra korrespondenten, att hvarken han eller jag låter dem uppsätta ett protokollt — en, lindrigast sagdt, mäkta ohöflig insinuation. De voro till sina åtgärder befullmäktigade af församlingen, hvarom ock korrespondenten kunnat och ännu kan blifva underrättad af Protokoli hållet vid sockenstämma med svenska församlingen i Karlsbad den 2 Juni 18614: Men hvad bryr sig denne korrespondent om kungabref och protokoller? Och hvad tänker väl hr korrespondenten derom? En af ledamöterna i detta sslumrande kyrkoråd — och, sannerligen, icke den minst klarseende — var af den tanken, att hvarje brunnsgäst borde åtaga sig, (han tänkte förmodligen att man icke beskattar någon ohörd, då man efter fullmakt talar i annan mans namn, men såg ock här att man i alla fall icke kunde göra bruket af sin fullmakt gällande om ej kommitenten känner sig bunden af det uppdrag han gifvit) ett bestämdt bidrag af 3 gulden för herre och 3 för fruntimmer. Detta förslag föll dock för det så behagligt ljudande: frivilligt bidrag. Undertecknad, som likväl ansåg kyrkorådet hafva tagit en oriktig utgångspunkt, var en stum åhörare och antecknare af öfverläggningsrne. -— Huru bidragen i öfrigt upphöra att vara frivilliga dertör att de bidragandes namn på förhand finnas antecknade på uppbördslistan, må korrespondenten veta; någon annan lärer icke förstå det. Såväl de olika bidragen som ännu mer de der horizontala strecken, hvilka tyckas riktigt fröjda korrespondentens hjerta, bevisa ju raka motsatsen; ty den föreställning, som af en sakens motståndare just i afseende på denna punkt till mig uttalades, att man dock är blottställd om man intet bidrag lemnar, när namnet står der skrifvet, lärer lyckligen hafva blifvit öfvervunnen. Äfven i denna lista. har predikanten för öfrigt ingen annan del än den af afskrittens och fortsättningens. Den uppsattes öfver de flesta af då närvarande brunnsgäster af en kyrkorådets ledamot och denna ursprungliga lista finnes ännu, äfven för korrespondenten att se bland församlingens handlingar. — Ett ovärdigt utfall af korrespondenten ligger i den osanningen: Alla ovenskar af hylla nredikanten CM fr Inet bort nr nd Sr UR VKRR NA RK RR RR KR SE Rn Fr J RN Vr Fr FR ke mm UR LD, ER DR Brr KR FR AN jr JA JB Ck —— AA fr Xx a i : j