Aftonbladet – 12 augusti 1861, sida 1

EN Ta nn KN re rt AR RAR STOCKHOLM den 12 Aug. Danska pressen diskuterar frågan om den afregeringen nyligen gjorda eftergiften, hvarigenom Holsteinpå Danmark-Slesvigs bekostnad skalljha erhållit en present af omkring en million rdr årligen. Då allt hvad söm förljudes härom isjelfva verket inskränker sig till rykten, afhålla vi oss från hvarje bedömande af sjelfva åtgärden, tills densamma blir verkligt och fullständigt känd, hvilket torde kunna ske snart nog, då förbundsdagens sommarferier börja den 22 i denna månad och den danska regeringens. förklaring dessförinnan måste framläggas i Frankfurt, hvarefter densamma utan tyifvel ofördröjligen blir publicerad. Å Att döma af yttranden i de danska tidningarne vill det synas, som skulle mycken förstämning råda bland allmänheten öfver dessa rykten, enligt hvilka danska regeringens nya eftergift icke ens skulle ha fört till något atgörande af striden eller till det be stämda löftet af de vänskapliga makterna, att de icke skulle tåla Tysklands inblandning i Danmarks förhållanden norr om Eidern, utan blott leda till ett nytt provisoriskt tillstånd och för ögonblicket hindra en förbundsexekution. Den ministeriella tidningen Dagbladet manar allmänheten till lugn och atticke fälla förhastade. omdömen, men yttrar tillika: tMan kan onekligen vara frestad att frukta för, att regeringen under stark påtryckning från utlandet, hvars inblandning det blir allt svårare att afvisa, åter låtit förmå sig att göra uppoffringar utan motsvarande fördelar, isynnerhet utan tillräckligt betryggande Sarantier för att finna understöd emot Tysk land, liksom det gick då lord John Russell, utan afseende på de medgifvanden som gjordes i Slesvig, desavouerade de danska förslagen i Berlin. Men i betraktande af de: stora offer, som nu ånyo är bragt åt Holstein, vore det ju också möjligt, att Danmark omsider hade berättigad grund attantaga, att det stode vid början till en slutlig afgörelse af den långvariga striden med Tyskland; I början af Mars månad, då sinnesstämningen var tryckt med anledning af de ef: tergifter regeringen då gjort medelst de förslag som framlades i Itzehoe, yttrade Dagbladet tröstande, att nu vore det åtminstone slut med alla eftergifter, samt tillade: ?Det har nu blifvit sagdt några gånger förr, men nu måste det sägas på allvar: detta är det sista, det allrasista steget på den vägen. Vi togo oss då friheten anmärka: Dagbladet skulle utan tvifvel finna sig i, att det ännu en eller annan gång komme att ske 4för allra-allra-sista gången på fleras begäran.4 Vi synasi detta hänseende bli sannspådda. Fedrelandet? uttalar sig rörande denna sak med en på senare tiden ovanlig ifver och häftighet. Så heter det t. ex. uti en artikel: Skandalen är ännu större, eftergiften ännu mera omfattand., förödmjukelsen ännu mera nedslående: ministeren har i duplett-depeschen till Österrike och Preussen af den 29 Juli ej blott fritagit Holstein från utgifvande af bidraget till de gemensamma statsut; ifterna utöfver nörmalbudgetens utan den har äfven hämmat lagstiftningsverksamheten i alla gemensamma ärenden genom att förklara sig villig att icke tänka på någon ny gemensam lag. Statsvagnen har således kört fullkomligt fast. Så länge tyskarne behaga kunna vi här norr om FEidem ej göra ett enda steg i afseende på den ge mensamma lagstiftningen. Vi finna detta tillstånd. outhärdligt och äro öfvertygade att det icke skall dröja synnerligt längeförr än de ifrigaste ministeriella, ja till och med mini: störens egna ledamöter skola finna det odrägligt. Och detta steg har man tagit, detta odrägliga band har man bundit oss danskar med för att erhålla ett u pskof med exekutionen i Holstein och få tillåtelse att under sådant tillstånd komma djupare in i det oändliga trasslet med de tyska diplomaterna. Var man då så säker om att exekutionen i Holstein ej skulle vara det verksammaste medlet tillatt bibringa holsteinarne den öfvertygelsen att hvad vi danskar ville gifva dem ej blott var hvad rättvisan fordrade, utan äfven tillfredsställde