H fyllestgörande intyg om deras vaccination ?ihuru ej till vårt ämne hörande vilja vi h: med afseende på vaccinationsförordningen an märka den egenheten, att icke ens de, som nn der 1:sta eller 2:dra året haft naturliga el smittkoppor, äro frikallade från vaccination vensom det olämpliga deri, att pastor ej för på nyåret skall erhålla del af vaccinationsjor nalen. Han behöfde den redan i början af Or tober .månad, för att innan flyttningstiden : deraf föranledda anteckningar i husförhörsl den. ;:Emedan så icke sker, händer altemellan att. verkligen skedd vaccination ej inkommer flyttningsbetyg; hvadan hvarjehanda trassel upp står. Ett annat exempel på hushållningen med pre sterskapets tid är förteckningarne på bevärin manskap. Med dessa förteckningar är detic verkligen mystiskt förhållande. Kongl. förord RN om. beväringsmönstringar af då. 9 Fet 1861 8 24 mom.;2 talar om de i berörda (meml.. 6 af kongl. kungörelsen d. 13 Nov. 18t föreskvifna förteckningar, hvilka skola af prest skapet till mantalsskrifvarena aflemnas. Li hur man vill: i sistnämnde kongl. kungörel:c kan man Ger icke finna någon föreskrift härom men väl omtalas der.i 6:te 8 de likmätigt g lande bevillningsstadga utaf presterskapet uppgjo förteckningar (på beväringsmanskap nemliger Ser man nu efter i sednaste bevillningsstadga, finner man der icke ett ord härom. Förgäf letar man ock derefter i kongl. kungörelsen t mantalsskrifningar af d. 30 Sept. 1812 samt i kungörelsen om utskrifningssättet d. 27 Okt. s Huru hänger det således i sjelfva RE oc de föreskrifna förteckningarna? Föres ih E äro de ju icke; men man ser åtminstone hv som är i görningen. Föreskriften kommer vi blott. den hinner bli färdig. Det tyckes dål vara nog att presterskapet, såsom hittills, 4 mantalsskrifningarne uppgitver de beväringsskylt i ges ålder och datum, så litet än detta sedna:4 betyder, enär det ju är samma exercis för dån som äro födda i början ochi slutetaf året. Må talsskrifvarena, som i särskild kolumn antecki detta, hafva deraf tillfyllest ledning för uppg: randet af sina listor, och veta sjelfva icke, hva till de skola använda ytterligare från prestersk pet inkomna förteckningar. De infordra då naturligtvis ändå, eftersom de omtalas i förfatningen. Från alla pastorer hafva dock de (i genstädes) föreskritna förteckningarne icke ih gått; men äfven på sådana orter kan mönstri och exercis samt beväringens öfliga utsväfning gått lika bra för sig. Förmodligen härleder sc presternas befattning med dylika förteckning ursprungligen från deras egen beställsamhet a! på bekostnad af sitt kall gå den borgerliga six relsens ärenden, vare sig att det blifvit dem fri: vederbörlig ort anbefalldt eller ej. Det är icke en ringa sak att, för uppgörant. af sådana förteckningar, på det noggrannas genomläsa kyrkböckerna och derutur i behö; ordning — d. v..s. icke i den ordning perso; na förekomma i kyrkboken, utan som byarn i mantalslängd — utskrifva förteckningen öfvir alla 5 klasserna beväringsskyldiga, med hen vist, dopoch faderseller tillnamn utan fö kortning. Vi hafva hört att i stora pastorat presten kunnat hafva full sysselsättning härmed 1 fyra dagar, och det under en för öfrigt brå tid. När nu detta väl är gjordt och det högvi tiga dokumentet hvilåt hos mantalsskrifvaren ti årets slut, skall presten åter vara med och grar .ska dennes lista. Får han då ej låna sin fö teckning tillbaks (hvilket vore öfverflödigt, 1y presten kan hafva tid att göra sig liten möda), så skall han åter innan den 15 Januari noga gnomgå sina kyrkböcker, efterse om allting tr rätt utfördt å listan och insätta det felande. Detta allt kan dock icke hindra att en och annan beväringsyngling dör eller bortflyttar (kanske till obestämd ort) innan mönstringstiden. Ke tre veckor före mönstringen skall, enlitt K, F. 9 Febr. 1861 8 7, utdrag af rullorna från länsstyrelsen öfyersändas till magistrater och kro nofogdar, hvarefter desse hafva att införskafi prestbetyg om hvarje i dessa utdrag anteckna persons ålder och frejd. Här fråge vi: hvarför ånyo uppgift om. åldern? Förmodligen blott ti yttermera visso. Och hvad betyder presterskr ets vitsord om frejden, när man vet att all beväringsynglingar opåtaldt fara fram som vilddjur ehvar de tåga. Nu tyckes det att bevisen om detta manskaps ålder och frejd (ty bevis om vaccination, kristendom, nattvardsgång, gift cller ogift tillstånd fordras numera ic ke, enligt nyssnämnde 8 7) kunde skrifvas på ett och samma papper. Men detta gillas icke. Då blefve allting bortskämdt kantänka. Prester, som försökt det, hafva fått skrifva om igen. Osssyne som skulle detta låta sig göra ej blott vid bevi ringars, utan äfven vid soldaters afgång till mi te; ty om än en och annan soldat kommenderas från mötet till annan tjenstgöring, så kunde vi regementspresterna i sådana fall. betros att. utfärda för honom ett utdrag ur det gemensamma betyget från hemorten; (Forts.) i