Aftonbladet – 8 augusti 1861, sida 3

han ej vet dem hafva informatorer eller guvernanter i hemmet. Som salmat undervisning. Skola hit äfven sådana barn räknas, som för ett eller annat års dan lärt minimum eller derutöfver och derfö under sista läseåret icke ansetts behöfva skoigång eller deremot svarande hemläsning? tSom vistats utom skoldistriktet och ete. Hvartili skall denna kolumn tje Hvem i all verlden, mer än föräldrarne, rörer det kvar ett barn vistas, blott att det veterligen erhåller undervisning? Skall nu hvarje barn, som för närbelägenhet eller af annan orsak läser i en, kanske till samma pastorat hörande, grannsockens skola. räknas bland utom distriktet vistandet? Eller fordras det, att barnen skola bo och vara inackorderade någonstädes utom kyrkoskrifningssocknen? Eller att de skola vara stadda på vandring? Från utsocknes skollärare får dock pastor inga uppgifter. Antingen borde derföre personer, som läsa med främmande socknebarn, vid vite åläggas att underrätta vederbörande påstor derom. oaktadt äfven föräldrarna äro pligtiga härom underrätta pastor; eller borde tabellen hafva en kolumn för barn från annat distrikt, hvilkai församlingens skolor, pastor veterligen, undervisas. Eftersom nu ingen uppgift fordras om de barns läsning eller kunskapsmått, hvilka befinna sig utom distriktet (utan att derföre försumma skolgång, om de än icke gå vid allmänt läroverk) blir ju omöjligt att af skoltabellen se, huru många barn i riket under året åtnjutit undervisning. Denna kolumn ttillades redan för tio år seda jemte kolumnen för naturfel, i påstådt ändamål att förklara förhållandet med de många, som plägade uppgifvas sakna undervisning, hvilket ändamål dock icke härmedelst kan vinnas. Straxt efter summan förekommer en kolumr : Barn inom skolåldern, som ega kunskaper utöfver — — — — minimum. Här afses efter all.:sannolikhet icke blott de, som under året undervisats och kunna öfver minimum och på hvilka man genom terminskatalogerna kan få reda, utan äfven sådana skolåldersbarn, som för ett eller flera år sedan lärt utöfver minimum och sedan måhända slutat . skolan. Här är först en svårighet med dem, som ej hunnit minimum, men ändå börjat läsa något derutöfver, t. ex. historia, geografi, tyska och franska. Hvartskola dessa föras? Och sedan: huru skall presten för öfrigt veta, hvilka inom skolåldern (utom dem, som under året gått i skola) kunna öfver minimum? Af folkskolornas matriklar kan detta ej ses; emedan många der upptagna-sedermera dött eller med sina föräldrar bortflyttat, och andra, som annorstädes lärt öfver sninimum, inflyttat, utan att sedan i inflyttningsorten begagna skola och i dess skolmatrikel införas; för att ej tala om dem, som annorstädes än i folkskola lärt öfver minimum. Utomdess blefve det ett alltför besvärligt och tidsödande göromål för den, som har annat att skaffa, att årligen blott för en siffras skull (som ändå ej kan bli säker) genomgå dessa matriklar för flera år tillbaka, under efterräknande af hvarje barns ålder för tillfället, för att finna huruvida det i då hunnit öfver skolåldern, Icke heller kan det begäras, att pastor, i stället för att genomgå matriklarne, skall utvidga sina redan nog vidlyftiga husförhörsböcker, inrätta dem med zafseende på skolan och förvandla husförhören till skolexamina för att få den äskade siffran någorlunda riktig. Eller skall han (så hafva erfarna och förståndiga pastorer tänkt sig saken) föra särskilda skolforhörsböcker, der årligen eller hvarje halfår alla ur skolåldern utgående eller under tiden döda och bortflyttade skolbarn afföras, och alla i skolåldern ingående samt inflyttade (7 å 15 års) barn införas — hvilka samtligen i en socken af 3000 innevånare blefve omkring 400 barn; vidare: uppliniera dessa längder med kolumner för namn, hemvist, födelseår och läroämnen, lemnande för hvarje barn så många rader, som det kan upplefva skolår; skall han i dessa: böcker utur skolmuästarnes kataloger och lärmorarnes knapphändiga uppsatser samt egna, vid förhör med de icke-skolbesökande, gjorda anteckningar, införa hvad hvart och ett skolbarn läst, sedan han, oaktadt fördt vidlyftigt register, fått bläddra och leta hit och dit efter hvart och ett af barnen, bland hvilka många hafva en lätt förvillande likhet i namnen; samt ändtligen efter dessa skolförhörsböcker uppgöra tabellen; skall han så, under qväljande oro öfver sitt embete, I spilla bort sin dyrbara tid, då får han icke vara noga om dagar och: veckor, ty detta arbete är icke lika snart gjordt som sagdt. Men det fordras nödvändigt at presten, om han skall samvetsgrannt uppgifva den högvigtiga siffrån. Hyartill tjenar dock denna uppgift, enär den, om den ock blefve riktig, ändå ej gåfve någon tillfredsställande upplysning öfver huru skolorna anlitas? Ty, antaget att alla barn till skolålderns slut lärde sig öfver minimum, blifver ju detta aldrig synligt i tabellen, eftersom der samtidigt redovisas äfven för dem, som icke hunnit till skolålderns slut. Till den ändan fordrades, om det blott kunde åstadkommas, en årlig uppgift huru många ur skolåldern utgående hafva under denna tid (ej blott under sista läseåret neml.) lärt minimum, öfver minimum, under minimvm, bevistat skola. eller aldrig varit i skola intagna. År nu denna enda sifra värd det för kroppsoch er dödande arbetet af tusentals prester? ore ej bättre om presterskdpet kunde få använda en fjerdedel af denna tid, till att hålla efter slynglar, som undandraga sig skolgång och läsning?! Men sådant arbete, som ej synes i kolumner, är icke nit, utan overksamhet. Ar ens hela skoltabellen värd det arbete den kostar presterna? Då vore ock skäl att serskildta räknare sattes dertill, hvilka derjemte kunde åläggas öfriga s. k. pastoral-bestyr. Så fattigt är ej vårt samhälle, som i lyx täflar med de rikaste länder, att det icke förmår underhålla ett behöfligt antal tjenstemän. Till en. del kunde sådana personers aflöning billigtvis tagas af pastorernas löner. Eller, om dessa tjenster, såsom troligt är, torka ih, vore åtminstone skäl, att de astorer, som ville och hade råd, tillätes begagna lekmäns biträde fill dylika bestyr, -dit vi äfven räkna verldsliga sockenstämmor, hvarjehanda betygskrifvande, kungörelsers och författningars uppläsande från predikstolen, genom hvilket sista onus mången prest antingen förderfvat hals och bröst, om icke på en gång, dock småningom, eller ock söndagligen blifvit oförmögen till en frivilliga presterliga verksamhet, hvartill söndagseftermiddagarna understundom kunna gifva tillfälle för den, hvars talorganer ej äro :utpinäde. Eller om det icke-ginge an att släppa en lekman till dylika saker, som anses vigtigare och heligare än altaret, vore det likväl skäl att pastor finge hafva en kolportör i församlingen till ständigt biträde i själavården, hvilken en sådan olärd ofta bättre förstår sig på, än man nwrimligtvis kan af prester begära; serskildt 1. ex, till biträde vid storå kommunioner, då det är exempel på att ensamma t. o: im. friska och2 starka prester, efter att hafva blifvit uttröttadergenom öfrig tjenstgöring, alldeles förtagit sig 7 — Men vi återgå till tabellen. , Der finna vi nu ULärjungar, som undervisats (när? någon gång under skolålderstiden, eller blott under det:stilländalupna läseåret?) 4 skrifning, räkning, isångt m. m. Hvar och en, som går i folkskola; får väl ock numera lära sig-skrifea och räkna; och hvilka lära det af föräldrarne, kan presten ej veta. Sjunga göra väl i folkskolorna alla, som fått röst; och om nu icke alla fått det, är det välför skolRR bet rt nn EEE EE åå mA mr ÅA a 00 DD KA ch KA — INA fr VR KS