Aftonbladet – 8 augusti 1861, sida 2

Olof Skötkonung ville icke fred. Då reste sig Uplands lagman Thorgny och sade: Vi vilja hafva fred med norrmännen, konung!4 Och hela Uplands allmöge reste sig och upprepade lagmannens ord, och den svenske Olof måste sluta fred. Och denna sinnesstämning hos Thorgny lagman och Uplands allmoge är ännu den dag som är det egentliga svenska folkets sinnesstämning mot Norge, och ännu är svenska allmogens fordran: vi vilja hafva fred med norrmännen. Men vi vilja icke blott hafva fred med norrmännen; vi önska något mera; vi vilja hafva deras vänskap och kärlek, hvaremot vi sjelfva uppriktigt erbjuda dem begge delarne. Härtill lade talaren de varmaste önskningar för Norges kyrka, Norges frihet och välgång. Efter en hjertlig för Danmark, föreslagen af pastor Wexels, talade pastor Birkedal. Han erinrade om att mötet börjat på S:t Olofs dag och ledde härifrån de församlade till minnet af hvartdera landets kämpe för den kristna kyrkan: S:t Olof i Norge, Knut den helige i Danmark och Gustaf Adolf i Sverge. Likaså tappertsom säkert de närvarande skulle ha kämpat för kyrkan om de då lefvat, lika allvarligt hade de i dessa dagar stridt för lutherska läran. Och under denna strid hade de blifvit vänner, ty de hade slagit sig tillsammans. Ar det icke sant att vi, liksom det ofta förr händt i nordens historia, under dessa tre dagar ha riktigt på allvar slagit oss till sammans?? — Frågan besvarades med stormande ja-rop. Sedan talaren derefter fått ett lika lifligt ja på frågan om de församlade äfven ville slå sig tillsammans för Danmarks rätt i Slesvig, slutade han med en brinnande önskan, Patt vi riktigt på allvar må slå oss tillsammans, att nordens trillingkyrkor, trillingfolk och trillingländer må i kärlek sluta sig tillsammans till gemensar upplysning, gemensam utveckling och gemensam förklaring i den gudomliga sanningens ljus och i nordens anda?.