Aftonbladet – 8 augusti 1861, sida 2

Skandinaviska kyrkomötetiKristiania. Håsom förut är omnämndt slutades det skandinaviska kyrkomötet i Kristiania med en gemensam alskedsmiddag. Man kan se af tidningarnes skildringar af densamma att der rådt den vänligaste stämning mellan representanterna för de tre nordiska folken. En präktig sång (i förbigående sagdt finner man nästan alltid att sångerna äro särdeles lyckade vid sådana offentliga fester i Kristiania och Köpenhamn) afsjöngs för de begge nordiska konungarne, firande deras endrägt. Efter en ytterligare sång, som vi förut meddelat, för Sverge, föreslog kyrkoherden Faye skålen för vårt land. Han ville erinra om huru de platser. å hvilka de församlade nu nppehölio sig såsom de bästa vänner, hade i gamla tider, under krigen mellan Sverge och Norge, varit öfversköljda af blod, häru gamla Akershus hade halft många sådana syner, som vi önska och hoppas aldrig måtte återkomma; och detta hopp funne sitt bästa stöd i de vänliga ord, som svenska och norska män vexlat i dessa dagar, samt i deras gemensamma sträfvanden till att uppbygga nordens kyrka. Kyrkoherden Hammar tackade för denna skål i ett längre tal. Han försäkrade att det egentliga folket i Sverge icke blott önskade frihet för sig sjelf, utan jemväl unnade andra den; och att svenskarne på det hela gladde sig åt den lyftning i sin utveckling, som friheten och det borgerliga lifvet i Norge hade tagit. Han ville erinra om ett blad i Sverges historia, hvilket svenskarne aldrig läste utan oskrymtad glädje. På Norges och Sverges troner suto tvenne konun: som begge hette Olof, och mellan dessa konungar var ovänskap, Den norske Olof ände då helsning och bådskap till den svenske om att få fred mellan länderna, men dekret Silnntie AASE KOKT RANE SVETTIS EA