Aftonbladet – 8 augusti 1861, sida 1

a mina VT Ag I Anm deras resa. Mer än någonsin öfvertv ad att intet godtskulle kunna komma a hone väns kärlek till miss Jones, kände han på samma gång, att den hade slacit alltför djupa rötter, för att med något opp om framgång kunna bekämpas. Hvariör då smärta den, som redan förut var så djupt olycklig? Han kunde ej hysa en sådan tanke. Och derföre, utan att hvarken uppmuntra ller klandra, följde han trofast. Paolo utför den farliga brant som dennes . våldsamma känsla tvingade honom att beträda och gjorde det endast i afsigt att undanrödja eller åt minstone mildra plågan af alla hinder och motgångar som säkerligen skulle återstå på den svåra banan. Då det började dagas, förmådde icke Salvators lifliga själ längre att uppehålla den uttröttade kroppen; han gaf således vika för sitt behof af hvila, utsträckte sin lilla lekamen på en temligen hård soffa och var snart försänkt i en djup sömn, Sedan gSalvators snabba tunga kommit till ro, upphörde allt samtal. Paolo och Thornton suto ännu en stund försjunkna i sina tankar, tills morgonsolen klart lyste in i rummet och uppmanade dem att göra sig redo till en ny dags besvärligheter och oro. Vännerna hade icke länge varit på sina rum, då ett bref lemnades Paolo. Det var från Lavinia. Hon skref: : Om ni är nog ädelmodig — och jag vet att ni är det — att ännu en gång vilja se den som har lönat er godhet med otack, så ber jag er komma hit så fort ni kan. Vi resa denna afton; jag blir hemma hela dagen. Det skall blifva en stor tröst för mig, om den som sett min dårskap äfven vill bevittna min ånger. 5 LD. J. Hvilken höjd af på en gång sällhet och förtvittan ingåfvo icke dessa ord: glädje