Aftonbladet – 8 augusti 1861, sida 1

att föra den ungg engelska damen med sig derifrån, medan jag skulle försöka ätt taga reda på hennes onkel och tant. Till min glädje lyckades det mig genast och jag lät deräås vagn köra fram till en bakport. Stac: kars miss Jones! huru hon: slöt sig intill min Clelia! Hon satte på sig en af Clelias klädningar för hemresan och dermed är det slut på min historia. Då jag gick uppför trappan för att föra ned miss Lavinia, fick jag höra att markisinnan helt rätt och slätt rade afskedat alla och dragit sig undan fill sitt eget rum. Clelia, som under den sednaste tiden hade bott vid Villan, beslöt att stanna der, för att icke öfvergifva sin beskyddarinna under dessa obehag; ingenting vidare återstod således för mig att göra än att begifva mig hit så fort jag kunde — och här är jag nu. Sedan Salvator sålunda slutat sin berättelse, lät han ändtligen öfvertala sig att gå och sätta på sig torra kläder, ett försi tighetsmått som han vidtog, med en Harlekins snabba beställsamhet. Vår trio var alltför lifvad aft tänka på sömn; de tre vännerna sutto således tillsammans och samtalade om de timade händelserna hela den återstående delen af natten. Behöfyva vi tillägga att posthästarna kontramanderades och att res vagnen åter fördes in i vagnshuset? Lavinia i tårar, Lavinia ångerfull, olycklig, hade en tusen gånger starkare makt öfver Paolos hjerta än Lavinia, den skönaste bland de sköna, Lavinia stolt och lycklig. Attskynda till henne, kasta sig för hennes fötter, söka vinna hennes förlåtelse för sin hårdhet, att få lugna och trösta henne — se der hvad Paolo af hela sin själ längtade efter. Thornton vågade j göra några invändninar, han visade ej ens någon öfverraskning vid Paolos förändrade afsigt beträffande