Aftonbladet – 6 augusti 1861, sida 2

sig reda för den riksgagneliga tanke, som lik en andeflägt framhviskar varningens ord öfver hela vårt land. Hufvudsaken för skarpskytterörelsen är att landtbefolkningen omfattar densamma med allvar och värma; ty det lärer väl blifva allmogen ändå, som kommer att göra slag i saken då det gäller. Hos allmogen finnes ännu härdighet, försakelse, kraft och mannamod, om dessa egenskaper tagas i anspråk; men sinnet måste lyftas ur den tröghet, slöhet och likgiltighet som i allmänhet är rådande, och känslan väckas för allmänt väl, för fosterlandets dyrbaraste intresse, så att det goda och nyttiga kan vinna framgång. De vekliga goddagspiltarne, i hvilken klass de än må finnas, lära väl ej duga mycket i farans stund, och när de icke vilja medverka till folkets lyftning förut, så är af dem icke mycket att hoppas. Sedan nödiga upplysningar, varningar och råd blifvit lemnade, anmälde sig genast 28 personer som ledamöter i den nya föreningen, hvilka inom sig valde bestyrelse. — Från Carlstad skrifves i Wermlandsposten den 3:e: Öfningarne vid härvarande simskola för unga damer och flickor pågå dagligen sedan en månads tid med cirka 20 elever under ledning af en lärarinna från Jönköping. I går hade man, för första gången ej blott i Wermland, utan äfven vid Wenerns och Klarelfvens stränder, tillfälle att här skåda simmande najader, och ej blott tritoner, såsom vanligt. Det var lärarinnan med några af de mer försigkomna eleverna — passande simdrägter naturligtvis — som, inför ett antal af både damer och herrar såsom åskådare, utförde några simprof på elfven utanför badbassinen. De öfriga eleverna visade sina framsteg inne i den större bassinen, men äfven de rörde sig med den ledighet och oförskräckthet i vattnet, att de snart torde våga sig ut på djupet, helst öfningarne ännu några veckor torde fortgå. Vår tid, som nedbrutit så många fördomar, har äfven, vid de årligen sig ökande fruntimmerssimskolorna, visat att den svenska qvinnan alldeles icke är skapad till den sjåpiga, nervsvaga och pjunkiga varelse, hvartill en förvänd uppfostran velat göra henne och med detsamma äfven det manliga slägtet. Hon får dock icke försumma att taga vara på den lika arfsrätten, hvilken icke sträcker sig blott till jorden, utan äfven till den svala böljan, hvilken sednare, rätt odlad, mången gång ger långt vackrare skördar än den förra, nemligen fysisk helsa och trefnad, dessa så nödvändiga vilkor äfven för själen. Vårt samhälle måste alltid stanna i stor tacksamhetsskuld till de män, som härvid varit verksamma och isynnerhet till provincialläkaren doktor Lagerstedt, som haft all möda ospard för denna vackra och nyttiga inrättnings bringande till stånd. — Man läser i Wermlandsposten : Från öfre Fryksdalen skrifves att. der äro de bästa utsigter till en god skörd. Afven af hö har der blifvit rätt vackert samladt och inkördt för vintern. I början af Juli gick emellertid öfver nordvestra delen af häradet en orkan, som i sin väg totalt ödelade allt som fanns växande på marken. Lyckligtvis sträckte sig dess härjningar icke särdeles vidt omkring, ty eljest hade olyckan blifvit mycket stor. Emellertid äro de hemman, som mest lidit deraf, i stort behof af understöd från statens sida; ty efter förra årets kompletta missväxt äro dess åboer nu blottade på alla egna tillgångar och kredit för anskaffandet af det allra nödvändigaste till lifvets uppehälle och utsäde för ett kommande år.