Aftonbladet – 6 augusti 1861, sida 2

fem, nemligen Hallands, Gotlands, Stora Kop-. parbergs, Jemtlands och Westernorrlands. — Skandinaviska kyrkomötet i Kristiania. Samtlige deltagande samlades måndagen den 29 Juli kl. , 10 på morgonen uti universitetshuset och begåfvo sig i procession till Vor Frelsers Kirke, bestyrelsen först och sedan svenskar, danskar och norrmän. I kyrkan officierade stifts-. prosten Jensen, presten Lund i Oslo, bisko Arup och pastor Domaas. Derefter återvände man till universitetets festivitetssal, der pastor Wexels helsade de kära bröderna välkomna och gjorde en framställning om det religiösa tillståndet i Norge. Sockenpresten S. Brun och professoren Hammerich utsågos på bestyrelsens förslag att leda mötets förhandlingar. Kl. 3—5 intogs gemensam middagsmåltid i frimurareordens stora sal. Deltagarnes antal upp gick till 400. D:r Rördam föreslog en skål för H. M. konung Carl. Kl. 5 fortsattes förmiddagens möte uti universitetshuset. Kyrkoherden Welinder helsade norrmännen från svenska folket och framställde en öfversigt öfver det andliga tillståndet inom svenska kyrkan på de sista aren. Professoren Hammerich afgaf dylik berättelse om de andliga rörelserna i Danmark och slutade med några anmärkningar om det egendomliga hos den nordiska kyrkan, isynnerhet i dess förhållande till engelska och tyska kyrkorna. Vid mötet tisdagsförmiddagen framförde engelska pastorn Schmettau, sänd af evangeliska alliansen i England, tacksägelse till de nordiska bröderna för det deltagande de genom rika gåfvor bevisat de syriska Tristna. Sedermera diskuterades under förmiddagen pastor Wexels ötversigt öfver den norska kyrkans tillsånd. På eftermiddagen fortsattes öfverläggningen om berättelserna angående Norges, Sverges och Danmarks kyrkor. Dr Kalkar och kyrkoherden Hammar talade om Grundtvigs stora betydelse för den kyrkliga friheten i norden, docenten Bring yttrade sig emot Grundtsigianismen och förklarade att hans mening om den-Hel. Skrift och Symbola Apostolica delades af Sverges universiteter. Prof. Dietrichsen, pastorerna Bloch, Hammar och Colliander supplerade de svenska, danska och norska framställningarna. Dr Bergman talade för kyrkans särskiljande från staten och föreslog utsättandet af ett pris för en afhandling om den nordiska kyrkoförfattningen. Pastor Andren framförde en broderlig helsning från Svenskt-Lutherska församlingen i Nordamerika och prof. Lumsden från Aberdeen en dylik från den skotska frikyrkan. Onsdagen lemnade dr Kalkar en mycket intressant framställning om missionens betydelse för kyrkan i norden och för det religiösa lifvets utveckling, samt häntydde på en närmare förbindelse 1 missionsverksamheten mellan de nordiska rikena. Pastor Mau tillfogade några anmärkningar och pastor Birkedal yttrade sig om de hinder, som möta en äkta missionsverksamhet. Lic. Rothe fästade up märksamheten på bisko Martensens stora betydelse, Prof. Hammerich m. fl. föreslogo att hufvudbestyrelserna för de tre ländernas missionsföreningar skulle samlas i ett större möte; detta beslöts äfven. Nästa möte bestämdes att hållas i Köpenhamn om två år, hvarefter den förra bestyrelsen återvaldes, med undantag af Wexels, som afsade sig återvalet; i stället valdes socknepresten Faye. Sedan man hållit gudstjenst i Trefoldighedsjrken intogs afskedsmiddag i Frimurareordens okal. Efter mötets slut samlades alla deltagarne till en afskedsmiddag å frimurarlogen. Bland skålar som der föreslogos nämna vi den för konungarne Carl och Fredrik, hvilken beledsagades af följande sång på melodien: tO Wermeland, du sköna, du herrliga land: Ak, om vi nu kun eied det lifligste Kvad, Som bedst det en Broderlebe kjender, Da skulde vi af Toner saa rig en Perlerad For Svea ströe ud med fulde Htender. Thi selv som en Perle af reneste Glands Fra urgamle Tider i Nordens Trillingkrands Sit straalende Rygte hun udsender. Den lever kun i Sagnet, den uszele tid, Da Kjölen for Frende Foden stengte; Nu smiler Sveas Öie, som Skjoldmöens blid, Til Beileren, som Sverd paa Veeggen hengte. Og ei tör hun angre, den hugprude Mö, At hun med Nor vil leve, at hun med Nor vil döe , Det Samliv just Nordens Lykke trengte. Du helterige Carlers og Gustavers Land, Du malmrige Klippeslot i Norden! Med Sange saa milde som Bölgen ved din Strand Og Daadsminder rullende som Torden. Din re blev vor, og vor Are blev din; Saa skal vor Skiebne vorde saa fager og saa fiin, At vidt det skal spörges over Jorden. Derefter föreslog kyrkoherden Faye Sverges skål, hvilken kyrkoherden Hammar tackade för, önskande fred med Norge, frihet i Norge och begärande kärlek af Norge. — Christinehamns Allehanda för förliden lördag berättar : Bland notabla personer, som sednast besökt vår stad, är grefve C. A. Adlersparre, som en tid af sommaren kommer att vistas hos sin broder på Gustafsvik, och under tiden äfven här ämnar ordna den dyrbara gåfva af böcker ochkonstalster m. m., som hr grefven skänkt till Christinehamns och Warnums församlingar. Ett antal af begge församlingarnas invånare hade sistlidne torsdag den 1 dennes, sammanträdt till en hos konditor Nymansson arrangerad festmiddag, till hvilken grefve Adlersparre blifvit inbjuden, i afsigt att såmedelst bereda ett tillfälle att offentligen betyga hr grefven ortens tacksamhet och högaktning. Festen syntes vara väl anordnad. Värdar voro v. borgmästaren Wennerström , brukspatron Hagberg, kammarherre Nordenfeldt och brukspatronen Berggren. Grefve Adlersparres skål föreslogs af rektor Magnell, hvarefter häradshöfding Hagander föreslog en skål för framlidne h. exc. grefve Georg Adlersparres minne och hans ännu bland oss qvarlefvande grefvinna. Till slut höll grefve Adlersparre ett kort, men af lekande humor och glödande fosterlandskärlek lifvadt föredrag, som gjorde ett djupt intryck på allas sinnen. — Om bildandet af en ny skarpskytteförening inom Wadsbo härad i Westergötland