Aftonbladet – 6 augusti 1861, sida 2

ingen del, försäkrade Paolo; han klandrade ej den som drack ett glas vin, men väl den som tömde ett halft dussin buteljer, då rus tydligtvis skulle blifva följden. Var lifvet en polka?, frågade han, efter vi skola jaga igenom det dansande? Var lifvet en begrafning?, genmälde hon, sefter vi skola tåga igenom det i sorgdrägt? i i SS Långt derifrån?, ljöd svaret, men lifvet har pligter, hvilkas uppfyllande medför ett stort ansvar och bör derför med allvar behjertas. 4Det skulle lysta mig att veta hvad godt allt ni uträttar med er högtidlighet, sade miss Jones. I sanning, ganska litet; men i alla fall arbetar jag och förtjenar mitt dagliga bröd som en fattig man bör göra och försöka att hålla mig stark och frisk till kropp och själ för den dag som skall komma, då jag torde vinna en mera värdefull och vigtig sysselsättning för mitt fäderneslands väl.x Efter några ögonblicks tystnad svarade Lavinia: Männerna hafva ej lemnat oss något annat arbete än att laga våra mäns och barns strumpor. Då min tid kommer, hoppas jag att kunna fullgöra denna pligt likaväl som mina likar. Tilldess ämnar jag roa mig, då jag icke kan se att jag dermed begår något brott. Jag har icke snille nog för att reformera verlden; jag har intet fosterland, der allt behöfver omstörtas. 2En lycka för er, Lavinia, att det så är, svarade Paolo med smärta; hur kan ni håna de heligaste känslor — känslor, som som ni borde vörda — ni, som är född i ett fritt land? Lavinias hjerta anklagade henne; hon ville säga några ord till ursäkt, men utbrast i grät. Paolo kunde ej uthärda att se henne