Aftonbladet – 2 augusti 1861, sida 2

en staty eller en tafla, för att vi skola få beundra mjukheten i den och den rundningen, den goda verkan af den eller den koloriten? eNå, än publiken, din barbar — publiken — skall man icke göra något för den? SAck, jo publiken4, sade Paolo gäckande. Ja, du har alldeles rätt — jag glömde minsann bort samhällets fordringar. Du har omvändt mig till bättre åsigter. God natt. Och han skyndade bort, under det han upprepade för sig sjelf: Ja, hvarför skulle inte publiken få något godt? Det är ju den som utdelar prisen; derföre är det endast rätt och billigt att den också blir satt i tillfälle att bedöma. Hvad tänka väl äkta män och älskare på? Hur kunna de anse sig hafva rättighet att för sin räkning konfiskera publikens egendom? Bort med alla sådana monopolier, ehuru himlen må veta att de ej synas vara särdeles att befara. Så vidt jag kan se, är kärleken en ganska beqväm affär. Min är det icke. Jag är såsom den girige. Jag måste hafva hela min skatt för mig sjelf — ja, ända till sista runstycket. Jag är svartsjuk till och med på den luft som omger henne. Att blott se henne dansa:med n annan var en törtyr för mig. Hvårför är jag så beskaffad? MHvarförliknar jag icke de andra? Är jag elak eller vansinnig, eller hvad är jag? I alla händelser har jeg fått nog af balen och af gula handskar med, och dermed slet han dem afsig och slängde hvad som nu var ganska olikt ett par balhandskar utåt marmorgolfvet i förstugan. (Forts. följ i.)