Aftonbladet – 2 augusti 1861, sida 2

örträffligt öfverensstämde med och uppröjde den olivfärgade hyn och de rika, svarta slätorna. Hennes dans var lika karakteritisk som hela hennes utseende. Det lågi densamma en laisser aller, med stundtals återkommande utprott af eld och liflighet, böjningar på hufvudet och armarne och en sakta, vaggande rörelse på hela gestalten som måhända skulle kunna klandras och anses olämplig för salongen, men hvilken emellertid hade en kattunges hela mjuka; smidiga, intagande tjusningskraft. Hvad hennes fotknölar och fötter beträffar — och tack vare den emat modet stridande kortheten af hennes klädning, kunde hvem som helst ega förmånen att se dem — så blefvo de enhälliot förklarade såsom oöfverträffliga — en verklig andalusiskas smalben och fot! Quadrillen slutade äntligen och med en förtviflad ansträngning sökte Paolo bana sig väg fram till miss Jones; men innan han hade armbågat sig fram halfva vägen till henne, hade den gulklädda damen tagit plats vid hennes sida och en tät mur af herrar, af alla åldrar samlade sig omkring dem och konverserade med äftonens båda skönheter. Efter mycken möda lyckades emellertid Paolo närma sig så mycket, att han, om anledning dertill yppade sig, kunde erbjuda sin tjenst som ciceron, ifall Lavinia verkligen skulle önska det. Han beiviflade stor-. ligen att hon nu alls påminde sig hans frescomålning. Fåfängt såg han sig omI kring efter mr eller mrs Jones och derefter var det endast helt naturligt, att hela hahs uppmärksamhet skulle fästas på den grupp hvari Lavinia och den gulklädda damen voro den beundrade medelpunkten. De höllo hvarandra i handen och tycktes vara på en så vänskaplig, ja förtrolig fot till hvar ndra, att Paolo ej kunde förmoda annat, än att Pentesilea eller kardinalessan — att den gula skönheten ej var någon annan än markisinnan Delfuego y Arcos hade Paolo genast insett — Paolo hade,säga vi, ej kunnat tro annat, än att hon måste vara en gammal