Aftonbladet – 1 augusti 1861, sida 3

dubbla, lefvande mur i första salen, när han fick höra anmärkningar, dåliga nog, då de klondrade, värre ändå, om de berömde — anmärkningar, som kommo honom attrodna ända upp i hårfästet å dessa stackars, intet anande fruntimmers vägnar. Han skyndade derifrån, satte sig i ett hörn och försjönk i tankar. : Efter hand började rummen fyllas af folk — den dubbla strömmen af menniskor, som i motsatt riktning drog sig fram och tillbaka, blef allt tätare, och musikens. toner. jemte takten af fötterna, som hördes på afständ, gålvo tillkänna att balen på allvar hade börjat. Men Paolo satt lika tankfull qvar i sit hörn. Ett lätt slag af en solfjäder väckte honom, så att säga; han vände sig om och framför honom stod miss Jones, skönare Un någonsin, med blottade axlar, bara, armar — förbländande, Ar jag ej bra god, som kommer och väcker er ur edra drömmar; hvad tänker ni på? På ingenting som ni nu kan hafva intresse för, sade Paolo, under det han helsade på miss Jones. tMen nu intresserar jag mig derför, sade den strålande feen; jag vill bestämdt veta det. Jag tänkte, svarade Paolo, på den sköna månen, som nu lyser utanför dessa murar. Gjorde ni det? Är det månljusti qväll. Det var -ej troligt att ni skulle märka det, sade Paolo. . Nej, i sanning, det gjorde jag ej. Försvinner då helu ten öfriga skapelsen för det intresse en bal inger? frågade Paolo: Se så, var nu inte. tung int och osällskaplig?, sade damen; Tungsint på en bal! Hvem har väl någonsin hört talas om sådant? Jag är visst inte så narraktig, svarade Paolo, nej, vid