Aftonbladet – 1 augusti 1861, sida 2

nallandet med de serskilta sädesslagen visar sig på sätt här nedan upptages: Hvetet är i allmän: het lofvande. Rågen är tunn. På åtskilliga orter har den funnits utgången och blitvit ersatt med vårsäde. Medelmåttig afkastning kan dock af rågutsädet i allmänhet förväntas i afseende å kornet, dock med undantag å Wikbolandet och å en del af Hammarkinds härad, der missvext i fråga om detta sädesslag är att befara. Korn, blandiorn och hafre anses jemväl. lemna medelmåttig skörd. Ärter och vickerlikaledes. Potatisen är jemnt uppkommen och synes ganska lofvande. Samma förhållande är med rofvor, kål och rötter. Lin, som mera allmänt odlas. allenast inom Ydre härad, är der vackert. Höfångsten å naturliga ängarne anses medelmåttig, men af klöfver och timotej kommer skörden att blifva under medelmåttan. Tillgången å halmföder likaledes. koemnättttntnnttnisntrtntrtrnn Till den Svenska Allmänheton! Då det torde kunna antagas att öfvertygelsen om behoifvet af en betryggande förstärkning i nationalförsvaret hunnit blifva allmän och djup hos alla tänkande Svenskar; öch då det deltagande, hvarmed öfver hela riket de frivilliga Skarpskyttekårernas upprättande blifvit emottaget, så väl som det hägn hvilket de rönt från tronen, gifva vid handen, att den tanke som legat till grund för dessa stiftelser slagit rötter hos svenska folket och att de vunnit dettas och dessregerings förtroende till det hederliga, det allvarliga, det fosterländska pitet i syftet och sträfvan, anser Stockholms Stads Frivilliga Skarpskytteförenings Styrelse tiden vara inne att särskildt fästa de utom dessa kårer stående förmögnare folkklassernas uppmärksamhet på tillfället att understödja ansträngningar som tillkommit för värnandet af landets fred och oberoande, och på behofvet af ett kraftigt bistånd från deras sida, på det att utrustningen för beväpningens ändamål icke måtte falla sig alltför betungande och afskräckande för dem, hvilka egna sig åt de frivilliga militäröfningarna och för dessa göra betydliga uppoffringar af penningar ochtid. Denna de förmögnares mellankomst med pöpuingeunderstöd är så mycket mera påallad nu vid organisationens första utvecklingsstadium, :som detta fordrar det köstsamma anskaffandet af exercislokaler och skjutbanor m. m., hvartill medel svårligen lära kunna samlas bland de frivilliga skarpskyttarne då dessa hafva att bekosta vapen, uniform, aflöning till instruktörer m. m., samt att för ölningarna taga en dyrbar tid från arbetet i sina yrken, eburu du till öfvervägande stor del absolut bero af detta arbete och många befinna sig i ganska knappa vilkor. För den goda viljan -— hos män så väl som hos qvianor — lärer icke behölvas antydning om de många sätt, hvarpå understöd kan lemnas eller af de utvägar, hvarigenom det kan samlas. Vid så många andra tillfällen då ett allmänt deltagande påkallats för allmännyttiga ändamål har denna vilja visat sin fyndighet och i ymnigt mått framräckt sina wibuier, såväl i formen af direkta kontanta gälvor, som afrecetter af offentliga nöjen och lustbarheter af många slag, af buzarer för fruntimmersarbeten, bortlottning af konstverk, försäljning af nya litterära arbeten o. s. v.; och universitetsungdomen har i sina fanor, hvilka dock icke äro till för att samiu omkring sig beväpnade skyddsvakter för hus och hem, så många kära ninoen af vänliga gifvarinnor. — Om nationalbeväpningen är nationens sak, så är ock dess befrämjande vuch upprätthållande icke blott vissa kl s uppgift, icke blott de vapenföras omsorg. Den bör på det ömemaste vårdas och gynnas af ulla de intressen; sonr behöfva och bero. af freden; den bör lifligt omfattas af den fosterländska instinkten. Hvad särskildt Stockholms stad vidkommer, har dess skarpskytteförening att tacksamt erkänna mottagandet af ganska frikostiga penningebidrag från några enskilda personer; men inkomsten till föreningens kassa har dock varit långt ifrån tillräcklig för attmotsvara behofvet för det närvarande, och denna skörd från intresset för den allmänna angelägenheten har också hittills stått tillbaka vid jemförelsen med de storartade sammanskott som gjorts af medborgare i rikets andra stad för dess skarpskytteförening. Då Stockholms Skarpskytteförenings Styrelse icke kan tillskrifva detta förhållande bristande deltagande från hufvudstadens förmögnare klassers sida, utan fastheldre söker förklaringen i obekantskapen med de verkliga för handen varande behofven, om man äfven dervid blott tager i betraktande hurude intill denna dag i kåren inskrifna skarpskyttar skola kunna erhålla nödig öfning, hvaraf de kunna begagna sig, får Styrelsen vördsamligen göra ny hemställan om tecknandet af penningebidrag, å listor som äro framlagda på nedan uppgifna ställen, samt om yvälvilligt vidtagande af sådana andra föranstaltanden, hvilka kunna lemna en inkomst till fyllande af penningebehofvet och befrämjandet af Föreningens ändamål; och tillförser sig Styrelsen att denna hemställan skall möta välvilligt, mottagande och tillmötesgående. Anteckningslistor för teeknandet at friviliga bidrag tillhandahållas i Föreningens