Aftonbladet – 1 augusti 1861, sida 2

nom till sin jemnlike i lefnadsvett, ökade i ej ringa grad hennes tro på sin öfverlägsenhet och på hans förbindelser. Den unga mannens svärmiska beundran för henne, hans grannlaga och undfallande sätt emot henne, så olika hvad hon under dessa förhållanden hade fruktat, rörde henne visserligen, men ingaf henne på samma gäng ett obegränsadt förtroende tll sin makt öfver honom. Denna fullkomliga säkerhet och den nya synpunkt hvarifrån hon betraktade Paolo, medförde ett oundvikligt resultat. Hvad helst Paolo måtte hafva vunnit i ett afseende, hade han otvifvelaktigt förlorat i ett annat. Vi vårda oss i allmänhet icke synnerligen om att visa oss behagliga i yttre afseende för personer som vi satt i stor förbindelse till oss och på hvilkas pligtskyldiga uppmärksamhet vi kunna vara förvissade quand möme. Miss Lavinia försummade småningom — naturligtvis utan den ringaste be räkning — denna beständiga vaksamhet öfver sig sjelf, hvilken hade gifvit hennes umoänge med Paolo så mycket lugnt behag till dess hon på denna olycksdag gaf vika för ett relsamt inflytande och visade sig vid ett ganska dåligt lynne. Stor var miss Lavinias förvåning och äfven förskräckelse, då hon vid sin återkomst ill sitt arbetsrum, der hon var så säker att. Paolo vackert skulle sitta qvar der hon hale lemnat honom, fann idet tomt och den unga björnen borta — gången, utan tvifvel vredesmod; gången, för att kanske aldrig ner återkomma. Det vore också inet anrat än hvad hon väl förtjent.. fu omstörts ring i hennes känslor egde rum. Hurhade on vågat behandla honom så ovärdigt, efer all den mildhet och grannlagenhet ban rade visat henne — efter alla förbindelser