Aftonbladet – 30 juli 1861, sida 3

ne JlllmmrxybdjhbMhwpWJAS3LSrm OO OO OO som måste blifva en följd af en såexempellös. — vi höllo nästan på att säga så onaturlig sakernas ställning. . För att gifva läsaren en 1id om Salvators stolta förhoppningar, behöfva vi blott nämna. att han verkligen helt rätt och slätt och på fullt allvar föreslog Clelia att de nu genast skulle gifta sig, alldenstund de numera skulle kunna vara lugna för sin bergning. För den; hvars inbillningskrafi för egen räkning kunde taga en så dristig flykt, var Paolos hänförelse naturligtvis den enklaste sak i verlden. Ja: stundom ville Salvators Pegasus sätta i väg utan ringaste afseende på tid och rum, med en fart, alltför brådstörtad till och med för Paolo, och då följde afbrottoch föreställningar. Så till exempel ville Salvator ej höra talas om någon pröfvotid för Paolo — han sättas på prof! — då den unga damen utan fråga vore i själ och hjerta förälskad och troligtvis nu låg på knä för att söka utverka ett samtycke af den gamle björnen, hennes onkel; al suo pie la sventurat. SAck, käre SalvatorX, föreställde Paolo. Balvator här, Salvator der! Jag skulle inte ha varit förälskad i fyra år, om jag inte vid: det här laget förstode mig på fruntimren en smulat — och utan att gilva Paolo tid till vidare invändningar, började den lille mannen att måla Paolo som den lyckligaste bland äkta män, den lyckligaste bland dödliga, åkande i sin egen f rspända vagn och gifvande furstliga tester för sina vänner i Villa Mancini — så skulle det gå. otHur du kan prata, Salvator! Liksom om jag brydde mig om villor och fester, inföll vär känslofulle Paolo. Nej, det är hennes hjerta jag vill ega och ett stilla hem, der jag kan dölja min skatt för allasögon, utom mina egna. Jag blir svartsjuk, mycket svartsjuk.