Aftonbladet – 30 juli 1861, sida 3

gencraltulistyrelsens vägnar. Nytt utslag fälldes af rådstufvurätten den 17 Mars 1860. Det innehöll: Att ehuru åtskilliga i målet afhörda vittnen förklarat att, enligt deras förmenande, olagligheter vid tullbehandling af varor förelupit i närvaro af den ene eller andre af tullkammarföreståndarne, likväl och som de af vittnena om; förmälda oordningar icke kunnat såsom sådana at dem närmare bestär , samt vittnesmålen icke föranledde att, de tullförsnillning genom de omvittnade tilldragelserna verkligen skett, försnillningen egt rum under sådana förhållanden, att antagas finge, att densamma bort kun na-af tullkammarföreståndarne förekommas eller att den genom bristande tillsyn från deras sida befordrats, hvarförutan, såvidt utrönas kunnat, två vittnen icke samtidigt iakttagit hvad de omvittnat; alltså funne rådhusrätten laga bevisning saknas derom, att Stadenberg och Kahl vid tullbehandling af varor å Karlskrona sjötullskammare under den tid, åtalet afsåge, underlåtit att iakttaga dem åliggande skyldigheter ; till följd hvaraf något ansvar i detta afseende icke eller kunde dem ådömas. Hvaremot, då Stadenberg och Kahl uti de af dem gemensamt afgifna förklaringar och skrifter så förnärmat sin förman tulldistriktchefen och riddaren Nisbeth och ådaga-lagt sådan vanvördnad emot honom, att de icke kunde undgå att derföre vidkännas ansvar, Stadenberg och Kahl, jemlikt 14 kap. 75 rättegängsbalken och 214 8 9 mom. 1 tjenstgöringsreglementet för tullverket den 1 Oktober 1831, fälldes att hvar för sig böta tio riksdaler riksmynt, konungens ensak, hvaraf Vellin skulle erhålla Iten, samt dessutom varda under sex veckor från innehafvande tjenster och lön afstängde. Och dömdes, jemlikt 60 kap. 1 och 2 SS missgerningsbalken, Ulmstedt att för den obestyrkta angifvelsen emot Stadenberg och Kahl böta tio riksdaler riksmynt, till tveskiftes emellan kronan, staden Karlskrona och klaganden Wellin eller, vid bristande tillgång till samma böter, i stället straffas med sju dagars fängelse vid vatten och bröd samt, i hvilket fall som helst, offentligen inför rätten göra Stadenberg och Kahl afbön; hvarjemte Ulmstedt förpligtades att godtgöra dem af vittnena i målet, hvilka erättning fordrat, och utbetala andra ersättningar. i Ofver detta utslag klagade såväl tullförvaltaren Stadenberg och kontrollören Kahl som tullfiskalen Wellin, i anledning hvaraf hofrätten öfver Skåne och Blekinge den 12 sistl. Febr. gifvit utslag — sedan den först förklarat att angifvarens, Ulmstedts, besvär ej kunnat komma under pröfning, emedan han hvarken fullgjort prestanda eller kunnåt, enär hans elseort vore okänd, delgifvas de öfriges besvär — utlåtit sig som följer: Vidkommande den af Wellin emot tullförvaltaren Stadenberg och kontrollören Kahl förda talan; så emedan genom den i målet förebragta bevisning måste antagas vara styrkt, att vid förtullning af varor å Karlskrona tullkammare under ifrågavarande tid vid flera tillfällen i Stadenbergs närvaro förfarits vårdslöst i så måtto, att varnegaren fått tillfälle från förtullning undanhålla spås, som blifvit i riket irfördt och till tullbehandling i tullkammaren inkommit, äfvensom att Stadenberg, hvilken i sin egenskap af tullförvaltare haft skyldighet vaka öfver ordningen å tullkammaren, men icke är förvunnen att hafva uppsåtligen främjat omförmälta underslef, likväl genom bristande tillsyn varit dertill vållande; hvaremot, i fråga om Kahl, det icke blifvit ådagalagdt, att vid tillfällen, då han haft högsta tillsyn å tullkammaren, försnillning af ifrågavarande beskaffenhet egt rum; ty och som Stadenberg och Kahl uti de af dem till generaltullstyrelsen och rådhusrätten ingifna skrifter haft särdeles förklenande utlåtelser om sin förman tulldistriktschefen och riddaren Nisbeth pröfvar hofrätten rättvist, med fastställande at rådhusrättens utslag, derigenom Kahl förklarats icke kunna fällas till ansvar för försummelse i tjensten, i öfrigt på det sätt ändra samma utslag, att jemlikt grunderna i 60 kap. missgerningsbalken, 214 8 9 mom. i reglementet för de vid: tullkamrarne och tullinspektionerna i riket anställda tjenstemän och betjente den 1 Oktober 1831 samt 14 mom. i samma S, jemfördt med 5 S i kongl. förordningen till förekommande af oloflig införsel och utförsel af varor den 22 December 1841, Stadenberg och Kahl af hofrätten dömas dels båda att för vanvördnad emot förman hvar för sig böta tio rdr rmt till treskiftes emellan kronan, staden Karlskrona och Wellin samt under tre månader vara skiljde från innehafvande tjenst och lön och inför rådhusrätten göra Nisbeth offentlig afbön, dels ock Stadenberg särskildt att för vårdslöshet uti sin tjensteutöfning straffas med suspension från tjenst och lön ytterligare i tre månader; skolande Stadenberg och Kahl gemensamt eller hvilken som gälda. förmår, ersätta ej mindre K. M:t och kronan för utgifterna i målet med 1008 rdr 72 öre, än äfven afhörde vittnet Flisberg för inställelsen med 60 rdr 33 öre; samt Stadenberg dessutom godtgöra vittnena Uddenberg, Berg, Peter Johansson, Hallengren, Peter Petersson och Sven Petersson med de af rådhusrätten stadgade beLANDSORTS-NYHETER Mariestad den 27 Juli. Genom åskeld antändes och nedbrann klockan mellan 9 och 10 fria ldanan den 21 dennes en ladugård och ett — —teT 757 777777773757 737777 HH SFS AAA AAA ASA AAA AE TNA RR STENEN NEAR ERNER META EA KR ERA