Aftonbladet – 26 juli 1861, sida 2

till längden; andra hålla före, att djupgåendet utan fara kan ökas, t..ex. till 15 eller 18 fot; andra åter anse att bestyckningen, med afseende på artilleriets beständigt tillväxande styrka, bör blifva ännu svårare samt föreslår derföre ett mindre antal 300F:ga, d. v.s. samma kaliber af 8,41 dec.-tum, men aflång kula och gröfre gods. Många anse slutligen ännu alldeles icke bövisaut. att jernet är det lämpligaste materielet för krigsångfartyg; författaren har visserligen omständligt uppräknat alla fördelar, som jernfartyg innehafva; men han har ej omnämnt den väsendtliga olägenhet, som uppstår till följd af svårigheten att reparera de skottskador som erhållas — en svårighet, hvilken är så mycket större, som reparationerna alltid måste verkställas i hamn, der verkstäder finnas. Och det torde verkligen kunna sättas i fråga, huruvida man, då nu ingen materiel kan upptäckas, som motstår de fientliga kulorna, ej får lof att återvända till träet, som, om det äfven lätt genomskjutes, åtminstone har den egenskapen att vara lätt reparabelt. Oaktadt dessa anmärkningar, hvilkas riktighet må afgöras af yrkesmännen, torde dock hr Hjelms system i afseende på fartygens beskaffenhet i dess helhet vara nkagligt.