Aftonbladet – 25 juli 1861, sida 3

Rättegången mot baron de Vidil fortsattes den 16 dennes. Polischefen hr Thornton upplyste, att vittnet John Rivers låge farligt sjuk i Twickenham. Hr Wortner uppläste hr Alfred de Vidils skriftligt affattade berättelse om förloppet, öfverensstämmande med den redogörelse vi redan lemnat våra läsare. Då John Rivers vittnesmål ansågs högst vigtigt, beslöt domstolen att samma afton med bantåget begifva sig till dennes bostad. Den unge de Vidil anmodades medfölja. Fången fördes äfven med. John Rivers afgaf med matt stämma sitt viltnesmål och förklarade att han tydligt sett huru den äldre herrn, den han utpekade bland de närvarande, slagit den unga errn, som han äfven igenkände bland personerna i rummet. Den 17 fortsattes förhöret i närvaro af en stor folkmassa. Alfred de Vidil var inkallad såsom vittne. (Då Alfred de Vidil ej väckt åtalet, utan den allmänna åklagaren gjort detta, så tillät lagen att han hördes såsom vittne.) Han anhöll få förklara, att han vändt sig till rättvisans handhafvare endast för att erhålla skydd till sin person. Han ämnade således ej svara på de frågor, som rörde den ölyckliga tilldragelsen. Man borde inse i hvilken obehaglig belägenhet han befunne sig; det vore hans skyldighet att ej fullfölja saken: Domaren medgaf det obehagliga i den unge mannens ställning, men det vore hans skyldighet att fullfölja saken och säga huru allt tillgått vid tillfället; Baronen svarade att han ansåg det vara en sons skyldighet att försvara sin far. Kronoadvokaten yrkade nu, vid baronens fortsatta vägran attaflägga vittnesmål, att baronen skulle: arresteras. Denne blef af en polistjensteman utförd, på domarens befallning. Hr Sleigh föreslog att förhöret skulle uppskjutas till fredagen och den unge de Vidil under tiden qvarstennai häkte. Efter långa öfverläggningar afkunnade domstolen det beslut, att den unge mannen, hvars helsa möjligen kunde lida genom. hans inspärrande i fängelse, skulle lemnas i hans slägting hr Parkers vård och borde denne ansvara för hans inställande inför domstolen på den bestämda dagen. Domaren yttrade dessutom till den unge mannen: Betänk att ni har en pligtattuppylla mot edev suverän och mot samhället, och hur plågsam. denna pligt än må före alla er, för ni ej neka att uppfylla den. Mverlänk detta och handla derefter! Den