Aftonbladet – 25 juli 1861, sida 3

Xel och som, 1 början med stora svarignheter, Sedermera med framgång lyckats uppbringa denna vin anläggning till dess nuvarande ståndunkt. , P Excellensen Ruuth drabbades af det öde, sön träffat så mången annan grundläggare af stora industriella företag. Han ä uUppoltrade deruppå sina bästa krafter, sin förmögenhet och de medel han lyckats för ändamålet upplåna. Han dog skuldsatt, utan att hafva hunnit sitt föresatta mål, och det var först det bolag, hvilket efter honom bildades, som fick skörda vinsten af hans mödor och NN VARev ar. Detta bolag, väl inseende de stora förbindelser, hvaruti detsamma står till den aflidne fosterlandsvännen, har trott sig icke kunna på ett mera lämpligt sätt lägga dessa tänkesätt i dagen, än då det här, på sjelfva stället för hans nyttiga verksamhet, velat resa honom en minnesstod, modellerad och till alla sina delar utförd vid hans älskade Höganäs. Sedan statyn derpå blifvitaftäckt fortsatte talaren: Föreställom oss att vi-voro återförda till underverkens : dagar, att grefve Ruäths odödliga ande kunde sänka sig midt ibland oss, för att lifgifva denna stod, hvilka skulle väl då hans känslor i detta ögonblick vara? Säkert glädjens och tillfredsställelsens, ty han skulle se försäk radt och tryggadt det verk som han i lifstiden egnade hela sin omsorg, alla sina bemödanden. Han skulle finna den plats, der nu hans bildstod blifvit rest, betäckt med stora prydliga byggnader och anläggningar, denna samma plats, som i början af århundradet utgjorde ett ofarbart kärr, å hvilket man måste lägga plankor för att färdas, om man icke skulle sjunka i dyn ända upp till armarne; han skulle se hela den omgifvande vidsträckta Wäsby socken, i hans tid vattensjuk och ofruktbar, nu, genom den jemna pumpningen i grufvan, upptorkad, bördig och betäckt med de herrligaste skördar; han skulle finna denna sockens invånare, fordom fattige och skuldsatte, nu nöjde, välmående och bosatte i väl byggda, ofta ståtliga gårdar; han skulle finna kolbrytningen, som i hans tid vanligen vexlade emellan 50,000 och 100,000 tunnor, under det sista årtiondet hafva vuxit till i medeltal 202,000 tunnor; den eldfasta leran, af honom föga använd, nu utgöra en af verkets förnämsta inkomstkällor; han skulle se denna materia med artistisk skicklighet formäs i de mest olika gestalter, rydande ömsom de enskildes boningat, ömsom kyrkor och kungliga gemak — och nu använd för att inför kommande tider bevara hans egna drag; han skulle finna den anläggning, på hvilken han nedlade hela sin förmögenhet, nu tryggad till sitt ekonomiska bestånd, såframt icke några oförutsedda olyckor inträffa; brukets verkstäder väsendtligen utsidgade och förbättrade, storartade arbetarebostäder uppförda, vackra anläggningar gjorda för folkew trefnad, och han skulle slutligen finna den vidsträckta arbetspersonalen och brukets samtlige underhafvande, nu utgörande 1726 personer, nöjde, belåtne, sedlige och välvillige, styrde med faderlig hand och erkänsamme för den omtanka hvarmed deras angelägenheter handhafvas; han skulle finna uppfostringsanstalter i alla riktningar påkostade af verkets styrelse, för att till kunnige, duglige medborgare dana den här uppväxande ta åka barnskaran. Statyen aftäcktes under fanfarer och lifliga hurrarop. Excellensen grefve Eric: Ruuths bild, 4 alnar hög och bränd i ett stycke, är förfära af bildhuggaren Ring, i hvilken stenkolsverket gjort en lycklig acqvisition. Till ledning har hr Ring endast haft att begagna sig af excellensens bröstbild, som förvaras i styrelsebyggnaden. Konstnären har tänkt sig excellenseu Ruth, då han med siareblick skådar hän utöfver sitt verk; med kartan öfver grufvan i högra handen, lägger han den venstra på bröstet, i det han, hvilande på högra foten, framsträcker den venstra. Bfter statyens aftäckande intogs rtmiddag af bolagsstyrelsen och grufvans tjenstemän; hvarvid flera skålar utbragtes, såsom för H. M. konungen, för excellensen grefve Ruuths minne m. fl., hvarunder äfven tal höllos och verser, författade af kontrollör Tellbom; utdelades; Grufvans arbetarepersonal samlades ä den vackra anläggningen för deras förlustelse vid Brorsbacke, der de trakterades med hvarjehanda förfriskningar, hvarvid äfven bolagsdirektionen tillstädesvar en stund, och sednare på aftonen var dans i byggnaden, som ni uppreses å nämde plan, äfvenledes afsedd att af arbetarne begagnas vid deras nöjen. Sent på aftonen, då dansen pågick som lifligast, framträdde brukets disponent öfverjägmästaren BSjökrona. Han framställde, huru bolagestyrelsen alltid bemödat sig att sörja för arbetarnes välbefinnande, deras barns uppfostran och bildning, samt huru han under en ng följd af år sett så många unga uppväxa till män och männen gråna. Han sade, att arbetarne hädanefter som hittills måtte fritt och öppet anförtro honom sina bekymmer, hvilka han lika gerna ville dela, som han med glädje åsåg deras nöjen, hvarvid alltid rådde ordning och måtta. Slut ligen försäkrade han, att han skulle bemöda sig om att alltid sörja för dem så godthan förmådde. En af grufvans arbetare uppträdde äfven och förklarade i enkla ordalag deras tacksamhet mot öfverjägmästaren och bolagsstyrelsen. Öfvergifvande sitt dansnöje buro, under oupphörliga hurrarop,arbetarne öfverjägmästaren Sjökrona från kullen bort till vägen och sedan till hans logis: ——E—U—L Rättegången mot baron de Vidil fortsattes den 16 dennes. Polischefen hr Thornton upplyste, att vittnet John Rivers låge farligt sjuk i Twickenham. Hr Wort