Aftonbladet – 25 juli 1861, sida 2

Stackars unge man!4 suckade hon. Att dö och kanske för en helt obetydlig sak.4 tInte någon obetydlig sak, gnädiges Fraulein, sade jag. Det var en ganska vigtig sak som kom mig att se döden i ansigtet!X Hallo !4 skrek chevaliern, således var du sjelf flöjtblåsaren? . . Det var flöjtblåsaren, säger jag dig. Se så, förvilla mig icke nu. Jag sade således: Min vän duellerade för att tukta en skurk derföre att han talade illa om en ung dam. Hvilken ung dam? frågade hon. Kan ni inte gissa det? sade jag. Huj! min tyska tog eld, må du tro. I behörig tid visade sig den sårade för henne med armen i band. Dermed var saken afgjord. En arm i band för vår skull det är oemotståndligt. Och så kom enievering, försoning, juste nuptie, välsignelser och fester. cJa, allt utom penningpåsarne, inföll chevaliern. — CArftagerskan befanns icke hafva någonting att ärfva, och allt had flöjtblåsaren fick för sin möda var en fågelskrämma. Det är den ledsamma sidan af historien, om jag minns rätt. Så är det, så är detX, skrek grefven. Ha! bal! inte en enda Zwanziger — ha! ha! hvad det var löjligt! Så godt minne han har, den lilla, sluga apan. Om inte hans fördömda känslor vore, så blefve det nog karl af honom — ja, blefve det så; men hans känslor äro i vägen och buteljen är i vägen Och — och den der snåle engelske krämarn. Men jag drack honom ändå under bordet och den andre med. Hvad tusan var det han hette? Min strupe är så torr som en tegelsten — ja, är den det. Grelven var nu så långt kommen, att chevaliern ej längre kunde handskas med honom på egen hand, utan måste bedja en annan sen vandrare, som dertill fanns