Aftonbladet – 25 juli 1861, sida 2

mycket beredvillig, om hielp att leda honom hem. FEMTONDE KAPITLEf. Miss Lavinias dagbok, Alskade Lady Augusta! Männerna äro bra obehagliga, otacksamma varelser. Om man visar sig synnerligen vänlig emot någon af dem, så får man se hvad man får för sin möda. Detta vare sagdt med all skyldig vördnad apropos min signor Dominichino. Vi hade i: förgår en liten middagsbjudning och du kan knappt göra dig en föreställning om hvad besvär jag hade att få honom Bjuden. Onkel förklarade att han på inga vilkor ville hafva rilmästaren med — han tallar honom så, ehuru han vet, lika väl som jag, att signor Paolo inte är mera ritmästare, än jag är det; han säger så bara för att reta mig. Nåväl, onkd och jag hade ett ganska Tantigt samtal för den middagens skull; han retade mig verkligen. Jag använde först alla mina effets de front ä la Rachel och måste till slut tillgripa en ytterlighet. Kom ej signor Paolo på middagen, så ämnade ej heller jag vara med — naturligtvis segrade jag. Och hvad tack fick jag väl af min förträfftige Dominichino för allt besvär, all välvilja? Jo, ett kallt, afmätt sätt och antingen inga svar alls, eller ock tvära och enstafviga. Han var emellerlid inte sämre än någon af de andra herrarne, grefve Fortiguerra undantagen. Jag har i hela mitt lif aldrig sett ledsammare exemplar af skapelsens herrar. Mr Jones var vid ett af sina värsta lynnen — skrålig, högtrafvande och skrytsam och slutade med att blifva -— du kan väl gissa hvad? Så gjorde äfven kapten Paddock. Känner du nägot till Paddocks af Paddock, i York