Aftonbladet – 24 juli 1861, sida 3

Rättegångsech Polissaker. En rik arftagare. På rådhusrättens fjerde afdelning förevar i går ransakning med en rik arftagare Johan Pettersson, som på ett lika I som löjligt sätt tillnarrat sig penningar af da personer. Pettersson, som är häktad, inställdes iklädd fånger lfrågad om sina lefnadsöden uppgaf han sig ha idkat läderhandel här i Stockholm från 1847—1856, då-han gjorde cession första gången. Följande år gjorde han cession för andra gången och dömdes då såsom vårdslös gäldenär till 1 års fängelse å Långholmen. Sedan har han härstädes uppehållit sig med hvarjehanda arbete, tills han nu sednast häktades. i Pettersson hade på sednaste tiden bott å Kungsholmen: samt genom föregifvande, att han hade förnäma bekantskaper och mycket penningar att vänta sig, förmått sin hyresvärd, vaktmästaren Lars Gustaf Pettersson, boende i huset n:r 4 Kaplansbacken, att försträcka sig penningar. För att styrka sin blifvande rikedom hade han dels förevisat bref från härvarande handelshuset Tottie Arfvedson till handelshuset John Richard Wejdel i London, hos hvilket hus Pettersson uppgifvit sig ha innestående 2 millioner riksdaler, som han fått i testamente af Don Pedro, president i Amerika. Dels hade han ock uppehållit sin kredit hos sin husvärd samt flera andra genom uppgift, att han frampå sommaren skulle få en större penningremiss från nämnda hus i London samt att presidenten Don Pedro då i egen höj TG skulle hitkomma. Bland sina enom: dylika storartade utsigter vunna vänner. skomakaren Didrickson, hos hvilken Petterssor tågit stöflar på kredit; garfvaregesällen Lundströms hustru, hos hvilken han ätit på kredit: sin hyresvärd, hos hvilken han bott på kredit: vaktmästaren Gustaf Nilsson, af hvilken han lånt engar till sina nöjen, har han utställt reverser på 10.000, 6000 rdr ete., allt med största generositet och under förklaring att han genom sin rikedom önskade . bereda sina goda vänners framtida lycka. Vaktmästaren Gustaf Nilsson berättade om den rike arftagarenst sednaste bedrägerier ungefär följande: Den 6 nästl. Juni hade Nilsson jane åtskilliga andra personer på aftonen samats till en liten kollation hos den rike arftagarens hyresvärd, förenämnde vaktmästare Pettersson, hvilken heter Gustaf, för att fira dennes namnsdag. Bland gästerna befann sig då äfven dem rika arftagaren och inge på sidolinien af Don Pedro, f. d. läderhandlaren, som -under de varmaste ages mg för sin hyresvärd förklarade sig vilja öka festens betydelse genom en vördnadsgåfva af 40,000 rdr rmt. En sådan revers utfärdades ock, och då vaktmästaren Pettersson med tårar i ögonen tackade den rika arftagaren för en sådan välvilja och vänskap, svarade denne högtidligt: tacka icke mig, utan -en mild försyn, som satt mig i tillfälle att göra en-älskad vän sådana tjenster. Mellan de båda vännerna uppgjordes att de skulle köpa en större landtegendom tillsammans, och skulle vaktmästaren uppgöra affären och hans namne, den rika arftagaren släppa till penningarne. Vänskapen tycktes ha så ötverflödat dem emellan vid tillfället att, såsom Nilsson berättade, till och med skriftligt kontrakt afslöts, hvarigenom de å ömse sidor förbundo sig att aldrig åtskiljas, utan lefva tillsammans såsom fosterbröder. Den rika arftagaren uppgaf vid samma tillfälle att hamn under de. följande dagarne väntade en vesel från handelshuset John Richard Wejdel i London och förklarade, att han önskade hjelpa alla sina vänner. Mot en revers på 1000 rdr fick han derefter af Nilsson låna 75 rdr; skomakar Didricksson lemnade honom ett par stöflar och ett par fruntimmerskängor mot en revers å 6000 rdr; medan Lundström, hvilken han var skyldig 60 rdr för matoch drickesvaror, erhöll en revers på 3000 rdr o. 8: V. Alla voro lyckliga och väntade nu blott på den stora vexeln från London för att få sina penningar och komma i åtnjutande af en så oförtjent lycka. Men vexeln dröjde till farftagarens stora förtret, som fann handelsfirman oh Richard Wejdels mindre affärsmässiga beteende Gnadigh synnerligast som firman stod i förbindelse hos honom, emedan den fick disponera hans 2 millioner. . Den 16 Juni tröstades de väntandes uttömda tålamod likväl med ett från London ankommet och dem förevisadt telegram, hvari arftagaren underrättades om presidenten Don Pedros snara kitkomst på egna Skepp och förständigas att på ett värdigt sätt med sina vänner nämnde dag fira den aktade presidentens 63-åriga födelsedag. Ett litet kalas anordnades ock FN följd af detta telegram, hvarunder den rika arftagaren höll god min. Fartygen skulle komma påtöljande måndag, men afhördes lika