Aftonbladet – 24 juli 1861, sida 2

alls är mat, utan blott en dålig efterhärmning af den sanna engelska artikeln gör mr Jones. på ett verkligt rörande sätt, en ursäkt föl varenda rätt. Paolo känner sig full-af med: ömkan, då han tänker tillbaka på Lueullus och Vitellius — dessa fuskare i gastronomien, som kunde både lefva och dö i den villfarelsen att de hade ätit skäligen goda aftonmåltider i Rom. Minnet at hans londonska uppköpare och kockar gör mr Jones vemodig — han tillsäger om champagne. Det flytande jr fräser och skummar i glasen; hur skulle nåän melankoliska tankar kunna emotstå denna dryck för gudar? Se så, nu är maskinen i gång — och ingen brist är på nödvändigt Huidum för att göra farten rask. De tre gröfsta kanonerna börja åter med förnyad kraft gifva eld: den välborne kaptenen bombarderar ånyo S:t Jean dUlloa; grefven jagar fram öfver Pampas i sällskap med Gauchos, slungar sin lasso, sammanträffar emellanåt med diktatorn Rosas och Manuelita och glömmer ej att berätta hur nära han en gång var att gifta sig med detta förtjusande fruntimmer. r Jones undervisar mrs Paddock (ryska till börd och tänkesätt) i den ärorika engelska konstitutionen och i den vigtiga rol som aristokratien spelar deri hvilken han i förbigående och med värma för. svarar emot beskyllningen att vara exklusiv. genom att med anförande af många exempel och många upplysningar dessutom visa henne huruledes den alltid med värma och ifver öppnat sina led för sitt lands ädlaste män, af hur ringa härkomst de än måtte ha varit. Mr Jones lägger ett synnerligt uttryck i dessa ord. Detta uttryck säger detsamma, som dessa ord: Hvem vet om ej äfven jag en dag, blir en af dess medlemmar! ; vilken vigtig underrättelse kan det väl