Aftonbladet – 24 juli 1861, sida 2

atan fara från hans unga grannes sida, ibetraktande deraf att dennes hvita halsdukssnibbar sticka ut så oerhördt långt och äro så styfva och spetsiga, att de-med skäl kunna ingifva någon oro. Men så är han deremot ur sigte för-mrs Piper, som har sin plats på samma sida, och ehuru miss Lavinia sitter på motsatt sida, mellan grefven och chevaliern, Kar hon sin plats tillräckligt långt bort för att han må kunna undvika hennes blick utan att synas göra det med afsigt. Otacksamme Paolo! Huru föga han anar, att han för sin goda plats har att tacka omtankan hos sin sköna elev, hvilken blifvit bestämd förbjuden att hafva en simpel målare till bordsgranne, då der voro grefvar, chevalierer och välborenheter att välja emellan. Hur mången sådan grannlaga uppmärksamhet, som blott en rna kan visa, går icke förlorad till följd af männernas gröfre uppfattning! v Sinnesstämningen är litet dof att. börja med, men den skall nog lifvas efterhand. Madeiran går RR Mr Jones anhåller att grefven oförbehållsamt skall yttra sin mening om hans madeira. Den ädle vännen läppjar på sitt vin, smackar med munnen, läppjar ånyo — måste hafva ännu ett glas, gömmer sin haka djupt mom halsduken under tio sekunder, allt under en allmän tystnad och förklarar derefter högtidligt att det är den yppersta madeira han någonsin druckit.Litet snack följer nu; kapten Paddock ingår med värma på hvad grefven yttrat. Mrs Paddock smakar på madeiran, förmådd dertill af mr Jones enträgna begäran, men villicke säga ett ord derom. Grefve Fortiguerra berättar med en vigtig min hvilken förträfflig madeira — bestämdt ett halft sekel gammal — han hade druckit vid sin höge frände Don Pedros, den, dåvarande