Aftonbladet – 20 juli 1861, sida 2

?God natt, Telemachus; glada drömmar! Paolo gick hem och Salvator vände sigi bädden gholande: Son geloso del zefiro amante, Che ti scherza col erine e col velo, Fin del sol che ti mira dal cielo, Fin dell onde che specchio ti fa. TRETTONDE KAPITLET. Mycket lättad genom den bekännelse han hade gjort både sig sjelf och sin vän, sof Paolo godt och vaknade nästa morgon vid ladt lynne. Hans första tanke då han ppnade sina ögon, var: Jaså, jag är således kär.4 Han kunde icke undgå att känna-sig belåten att frågan slutligen blifvit löst och afejord på detta vis: j Det var blott förverkligandet af hvad han så länge hade önskat, och om någonsin en man hade skäl att vara lycklig och stolt öf.! ver sin kärlek, med afseende på föremålet så var det otvifvelaktigt han — ty, lofvad vare Gud! det var ej till något vanligt ältare hän blifvit förd att för första och — han var öfvertygad derom — äfven för sista gån ei i sitt lif tillbedja. Egde han inom sie kraft tt blifva en man, hvilket han hoppades, så var just hon den qvinni, som skulle kunna bringa denna kraft till utveckling. Så skön, ;å högsinnad, så rik på friska, ädla känslor! vart i all verlden hade Thorntons skarp;ynthet tagit vägen, då han kunde miss sänna henne, såsom han gjort? Men den lag skulle hog komma, då hans vän gjorde ienhe rättvisa. Paolo kände sig viss dervå. Hon skulle: blifva hans Laura, hans 3eatrice, hans sån gudinna; häns 7 Här stördes Paolo på ett obehagligt sätt ;enbih tanker på chevaliern, och det ble i värt slut på håns mönolog. Han var doc! I j nu vid sådant lynne, att hän länge tävd