Aftonbladet – 16 juli 1861, sida 2

kan icke se någonting rikare än dess varma gyllee. färgprakt... Den eger allt det storartade af en öken, men. utan. dess enformig. het, emedan markens form går i vågor så längt man se. Vi åkte öfver: campagnan, på vägen till Quintii ängar, der fordom Cincinnati landtgård var belägen. Det var här som senatens utskickade funno honom, sjelt körande sin plog, och som de, sedan han tagit på sig sin toga, helsade :honom . som diktator. Sjelfva seenens enkelhet förlänar den en storhet som ingen pomp och ståt skulle kunna gifva. Jag yttrade detta till signor Paolo och, att jag tyckte det vara et. vackert ämne till en tafla: han gick in derpå och: sade sig-vilja åtminstone försöka att behandla det. Jag blef så glad; jag: kände mig så stolt vid den tanken, attettnytt mästerstycke af hans hand skulle komma ut i verlden till följd af mitt råd: Tant. var så trött att gå och ville stanna qvar i vagnen medan vi vandrade omkring på stället. Han är så lagom lång för mi — ett. halft hufvud högre än jag — och hans steg stämma så väl öfverens med mina. Jag behöfver hvarken småspringa bredvid honom eller taga ut stegen som en pgrena dier. Och hvad hans arm är mycket bättre att stödja sig vid än onkels fjocka arm! Dessa småsaker äro mingann inte så utan vigt vid en lång promenad. Jag har aldrig förr gått så långt utan att tröttna. CJag glömde säga att vi oförmodadt träffade på en mycket vacker rupp af Pn då vi åkte öfver Campo Vaceino. De voro re — en gammal man, en ung och en gosse alla med de skönaste hutvuden och den ;makfullaste drapering af sina trasor som man kan tänka sig: Isynnerhet var gössen en verklig skatt, med så långt, lockigt hår och