Aftonbladet – 16 juli 1861, sida 2

för. min inre blick så tydligt detta förskräckliga sorgespel med Virginia; vilddjuret Applus på sin domarestol; det sköna offret; den ,gamle Virginius, ännu: öfverhöljd al dam efter sin vandring från Monte Algido; Iciliusy hennes trolofvade, skummande: al raseri, på väg att egga folket till uppror; medbörgarne från Forum; uppskakade men obestämda ; — jag såg dem alla andas, tala, -handla, röra sig. som warelser med kött och blod, vid denne unge mans trollformler. Jag stod. på samma plats, der Virginia föll, genomborrad af en faders hand. Slagtarbordet, hvarifrån Virginius ryckte den förfärliga knifven, var i sydvestra hörnet af Forum, nära de tre kolonner som göra dess ruiner så sköna. , Derifrån begåfvo vi oss till den plats i Capitolium, der Tiberius Gracchus blef mördad. .Signor Paolo är en varm beundrare af Gractherna och hatar af själ och hjerta patricierna, deras fiender. Enligt hans öfvertygelse åsyftade aldrig Graccherna en ny fördelning af förmögenheten, utan allt hvad de påyrkade var en mindre orättvis delning af statens gods, som patricierna, lag och rätt till trots, hade bernödstigat sig. Graccherna voro de första som proklamerade att äfven andra än staden ftoms invånare egde några rättigheter — de hade hvad signor Mancini kallar: känsla för Italiens väl, i motsats till det mera ensidiga stads-intresset. Detta var ett oförlåtligt brott i adelns ögon. Till hjelp, talien ! var Tiberii Gracchi Mods ans bror Cajus, dog för samma såk på Aventinska berget. Huru vi än må bedöma deras motiver, så kan dock ingen afhålla sig från att beundra tre så hjeltemodiga män som dessa bröder och äfven deras moder Cornelia. ; SE Campagnan är vid denna årstid skön; man