Aftonbladet – 16 juli 1861, sida 2

förmälda.s En blick på vår skolstadga. (Bref till Handels-Tidningen.) Länge har klagan försports öfver vårt uppfostringssystem, hvilken klagan isynnerhet på sednare tiden allt högljuddare och mera allmänt låtit höra af sig: Man börjar nu något hvar att få ögonen öppna för det kaos af brister och : orimligheter, som vidlåder vår skolstadga. Öfverallt höjas röster. varnande för de. menliga följderna af en onaturlig lags fordringar; öfverallt höjas röster, som ifra för en -genomgripande reform.-:Opinionen börjar nu-taga.ut sin rätt. Man har funnit, att det icke är den döda: kunskapen, som gör .embetsmannen, att nedtyngande minneslexor hvärken ingjuta lif, bildning eller dygd, likasom att man icke kan dana individer, nyttiga för det allmänna, för staten, på samma gång som på desamma tillämpas gällande sköllags öfverdrifna fordringar. Enär man genast och allmänt fann skol-. lagens af 1856 ötillämplighet, nedsattes. som bekant är, en komite, n.ed uppgift att utarbeta förslag till en lag med mera menskliga och tidsenliga fordringar. Ar 1859 utkom. dessa komiterades. skollagsförslag, hvilket förslag vann konungens fastställelse. Med denna nya skolstadga trodde mån: ig hafva afhjelpt 1856 års skollags många bristfälligheter. Men den nya skolstadgan blef egentligen endast en omtuggning af 1856 års skollag. Endast de gröfsta och mest i ögonen fallande orimligheter utskrapades, endast de största skroflig heter jemnades. Tendensen i skollagen al år 1859, såväl som i den af år 1856, synes vara alldeles densamma: att göra tanken mekanisk, hindra allt eget reflekterande, med ett ord: attnedtrampa ungdomens egna reflexioner under olidliga bördor af torra minneslexor. Själen, som, i barndomen framträder full af skiftande fägring, förfaller i slapphet, dåsighet och liknöjdhet, derest den icke stärkes och odlas-för ett eget, sjelfständigt reflekterande; derest icke rum lemnas äfven för de, fysiska krafternas stålsättning och öfning. Huru är det med det sednare bestäldt inom elementarläroverken? Huru har man : hittills sörjt för den studerande generationens fysiska utveckling? Vår skolstadga gifver i denna vigtiga del af uppfostringen de allra lösligaste föreskrifter. : Våra lagstiftare synas endast hafva älskat den intellektuella bildningen; den fysiska utvecklingen har lemnats utan afseende. Man har förbisett att, denna utveck ling bör vara ett conditio sine qua non vid all uppfostran, att af vården om menniskans fysiska del beror all psykisk bildning. Detta och mycket annat har man förbisett, under det man låtit nedhagla de mest öfverdrifna föreskrifter för själen. Man har tagit alla andra till föresyn utom de gamla grekerna och de kloka romarna. Endast minnet bör öfvas och fyllas, se der tendensen i den lag, hvars fordringar de. unga. studiosi skola tillfyllestgöra ! — Nu frågas: kan en dylik lag få ega bestånd? Endast pedanter eller uppblåsta konservatister kunna härpå gifva ett jakande svar. Om vi kasta en blick på de läroämnen, hvilka ingå i undervisningen vid elementarläroverken, finna vi för det första, attdessa lärvämnen äro för många, för det andra, att fordringarne i de flesta ämnen äro vida höore uppdrifna än rimligt är. Den sednare anmärkningen träffar bland annat äfven de döda språken, matematiken och historien. Hvad som fordom fordrades för approbatur i mägistergraden uti matematiken, erfordras nu för approbatur i sjunde klassen vid elementarläroverket. o. sv. Huru historien nu läses. är sannerligen ynkligt att omrö AE RE ME EDAEN