Aftonbladet – 11 juli 1861, sida 3

Ur ett bref från Finland. (Till Aftonbladet.) Det är svårt, om icke omöjligt, att med tystnad kunna förbigå de många missför hållanden, som tydligen låta förmärka si: och hvaröfver missnöjet och klagan är ali män i landet, äfven i ömtåligare ekonomiska förhållanden, såsom t. ex. i skogshushållningsfrågornas sednare behandling, som numera kan sägas hafva öfverskridit det rättas och billighetens gränser, så att deres: det icke i tid rättas och ändras på ett lagoch tidsenligt sätt det med all säkerhet skal! medföra för staten kännbara förluster, elle: också måste härigenom den enskilda speku lationens krafter antingen förlamas eller tillintetgöras till mehn för det allmänna bästa. Minnet af den tid, då genom vår finskt styrelses flathet eller liknöjdhet den enskild sågverksegaren tilläts öfverträda de laglig: privilegierna samt godtyckligen och på bar bariskt sätt fara fram i våra kronosko gar, hvilka genom en huldare omvårdnad och ett ändamålsenligare behandlingssänt kunnat blifva en rik och varaktig inkomstkälla för landet, är icke glömdt, ej heller äro de derigenom tillfogade såren fullkom ligt läkta. Ja spåren af ett sådant olaglig: förfaringssätt äro ännu alltför tydliga, isyn nerhet i det fordom så skogrika Karelew. Men detta icke utan rättmätiga skäl öfver klagade onda hade dock det goda med sig at affärslifvet, som på det allmännas. bekostnac eller genom den enskilda vinst, som årlige: inströmmade från sågverken, kom i besittning af ett större rörelsekapital, som sedermera blifvit satt i omlopp eller kommit den allmänna rörelsen till godo, på andra vägar och i andra riktningar åstadkommit många nyttiga och vackra resultater. Att samma mål, nemligen upphjelpandet af det finska folkets välstånd, skulle vunnits på ett annat och lagenligare sätt, är icke något tvifvel underkastadt. Ehuru denna olagliga framfart vid våra sågar, som afverkade mera al kronoskogar än hvarför skatt till kronan erlades, var allmänt känd, så förblefvo de visa i landena likväl stillatigande, emedan de af många märkliga tilldragelser, sedan år 1809, erfarit att mycket af de medel, som varit öfverlemnade till regeringens disposition, ofta användts till andra än de för landet fördelaktigaste ändamål, eller att penningen i den private medborgarens hand säkrare arbetat för upplysningens, jordbrukets och näringarnes utvidgande och helsosamma förkofran. Slutligen, när måttet af de omnämnda missförhållandena och missbruken blifvit fullt; när landets såväl allmänna som enskilda resurser blifvit uttömda genom det sista kriget, genom misshushållning och regeringens uppsåtliga misstag, u; pkomna ge