Aftonbladet – 11 juli 1861, sida 3

UTRIKES. FRANKRIKE. I tyska tidningar finner man nu fullständigare det telegram, som redogör för franska tidningen Patries yttrande i anledning al Ricasolis tal vid debatten om statslånet i det italienska parlamentet. Det lyder så lunda: Patrie tror, att Ricasoli skulle h 2jort bättre uti att icke tala om Venedig Huru mycket tidningen än hoppades, att: Italiens önskan måtte kunna uppfyllas, så såg hon dock i det nuvarande tillståndet i Europa intet tecken som antydde en händelse, hvilken kunde gifva utsigt till dess snara förvergligande. Rörande Ricasolis förklaring, att konungen icke skulle afträda någon del af det italienska området, uttalar Patrie den meningen, att Ricasoli icke velat tala om en fait accompli, men tidningen vill emellertid för grundsatsernas sanning skull anmärka, att en nation kan frivilligt afträda ett område, utan att sätta sitt oberoende på spel. Ricasolis förklaringar. hvilka. ej kunna ha någon gällande kraft i folkrätten, skulle vara oöfvervinneliga hinder om frågan gälde tr nsaktioner, på hvilka två länder jemlikt den politiska ordningen i all frihet kunnat och ytterligare kunna ingå.? er . PORTUGAL. Uti en folkträdgård i Lissabon hade en demonstration egt rum till förmån för hertigen af Saldanha, hvilken emellertid undandrog sig densamma, och likasom konungens fader, Dom Fernando, genast lemnade platsen. Från portvinsdistrikten förmäles, att drufsjukan åter anställer stora härjningar derstädes. ITALIEN. Opinione tillkännagifver att sultan AbdulAziz erkänt konungariket Italien. Finansministern har uti kammaren förklarat, att ett deficit uppstått af 314 millioner lire, hvaraf 192 millioner för utomordentliga och 122 millioner för ordinarie utgifter. Om härtill räknas 49 millioner skattreduktioh, så belpöer sig denna del af statsbristen till 171. millioner för hvilkas betäckande statslånet erfordras. Tidningen Italia? meddelar följande uti en korrespondens från Genua: Det rykte som varit salt i omlopp, att ett försök mot Garibaldis lif skulle varit aftaladt af åtskilliga sammansvurna, har visat sig vara grundadt. Man har genom i beslag tagna bref upptäckt ett hemlighetsfullt sällskap uti en al städerna i granskapet. Till detta sällskap hörde anhängare fill Österrike och partigängare af huset Este, äfvensom flera prester. Dessa sammansvurna hade att förfoga öfver betydande penningemedel och leddes uteslutande af de reaktionära. Af detta sällskap utsändes två särskilda dagar fyra emissarier till Genua, och dessa inskeppade sig der för att begifva sig till Caprera. De voro försedda med rekommendationsbref till Garibaldi, hvars bekymmerslöshet för sin personliga säkerhet, äfvensom den lätthet hvarmed man kunnat vinna tillträde hos honom, äro allmänt bekanta. Två afdessa agenter skulle tillhöra en andlig orden. Ett meddelande, som af anhängare till detta sällskap gjordes åt andra personer, föranledde till komplottens upptäckande. Nödiga försigtighetsmått vidtogos då genast och en varning afsändes till Caprera. Påfven berättas vara så pass återstäld, att han tillkännagifvit sin afsigt, att den 1 dennes mottaga diplomatiska kåren. De anseddaste medlemmarne af medicinska fakulteten i Paris hade, efter sammanställning af alla de till offentlig kännedom komna underrättelserna om den helige fadrens bdefinnande, förklarat sig vara af den åsigten, ati hans hufvudsakliga åkomma vore: ett långt avanceradt bjertlidande. Eleverna vid S:t Michelanstalten i Rom hade gjort en emöi och dervid ropat lefve! för Garibaldi. Den 29 Juni, sedan Petersoch Paulsdagen firats och fyrverkeri blifvit afbrändt, hade en talrik folkmassa sammanskockat sig och ropat: ?Lefve Victor Emanuel! De påflig: gensdarmerna sökte undertrycka denna de monstration, hvarvid en af dem blef död ligt sårad. Soldaterna höggo derefterin pi folkmassan och flera personer sårades.