Aftonbladet – 10 juli 1861, sida 3

att afsägelse skulle ske männa sig nästa mandag kl. 11 f. m, för kompletteringsval. Kakelugnsmakaren Pettersson mot kakelugnsma-. karen C. Norberg. För någon tid sedan refererades ett mål emel !an kakelugnsfabrikören Pettersson och förre kakelugnsmakaren i Askersund Carl Norberg. Detta: mål handlades vid rådhusrättens fjerde afdelning under hr rådman W. Brotlins ordförandeskap Norberg, som under rättegången, på hemställan af allmänna åklagaren, inmanades i häkte, dömdes af rådhusrätten dels för tillgrepp af kakel samt lera, dels för förskingring af 315 rdr som han för Petterssons räkning skulle uppburit, men ej redovisat, samt derjemte för att han till ar bete hos skräddarmästar Malmlöf användt Petterson tillhörigt arbetsfolk, men för arbetet sjelt uppburit liqvid, att stånda tjufsrätt, böra omkring 1100 rdr, eller i brist af böter undergå 2 dagars fängelse vid vatten och bröd, samt derefter hållas till 1 års straffarbete. Norberg anförde deröfver besvär hos Svea hofrätt, som genom nu meddeladt utslag förklarat sig anse Norbergicke emot hans bestridande vara förvunnen till stöld, hvarföre han blifvit från fästningsstraffet befriad. Deremot har Norberg ansetts saker till förskingring af de 315 rdr, hvarföre han dömts att ersätta desamma, samt för förskingring af an: förtrodt gods böta 50 rdr, och skall Norberg i brist af tillgång till dessa böter samt ett honom förut i Askersund ådömdt, men ej betåldt böer undergå 17 dagars fängelse vid vatten och bröd. — Nästan dagligen förekommer uti poliskammaren att personer fällas enligt den nya förordningen om misshandel till böter för slagsmål å gator och krogar. Så dömdes i går en arbetskarl från Småland, hvilken kommit i tvist med två sina landsmän, att böta 50 rdr rmt för att han utdelat några örfilar. I brist af tillgång till böter insattes han å 16 dygns fängelse vid vatten och bröd. Såsom motstycke härtill visar utgången i hofrätten af ett annat mål rörande våld å person, hvilket blifvit åphängiggjordt. förrän den nya förordningen blef gällande. F. d. handlanden C. W. Egnell. hvilken innehar värdshuslägenheten Mon Bijou vid Norrtullsgatan, hade den 24 Oktober sistl. år å Norrtullsgatan öfverfallit slagtaremästaren C. Forssling och dervid med en portnyckel tilldelat denne ett så svårt slag i ansigtet nedom ögat, att Forssling måste å fältskärsstuga förbindas och sedan en månads tid intaga sängen. Rådhusrätten dömde Egnell att för gatufredsbrott och 2 slag böta 23 rdr eller undergå 13 dygns fängelse vid vatten och bröd samt i ersättning åt Forssling för sveda och värk utgifva 75 rdr rmt. Hofrätten, hvarest Egnell besvärade sig öfver rådhusrättens utlag, har nu fastställt detsamma. — Förre entreprenörerna af renhållningen här i staden hrr Sellholm och Hjelm, hvilka vid härvarande rådhusrätts femte afdelning anhängiggjort en rättegång mot drätselkommissionen, angående utbekommande af ett större penningebelopp, ha i dag hos justitiekanslersembetet anfört klagan deröfver, att dom ej ännu fallit i målet, ehuru parema för längesedan öfverlemnade saken till domstolens afgörande. — Ett mycket stort antal husegare hafva i dag varit inkallade till poliskammaren och blitvit bötfällda derföre att äs icke låtit dagligen skölja rännstenarne utanför sina hus. En afrättning. Tidningen Upsala? berättar: På afrättsplatsen vid Runhällen i Nora socker af Westmanlands län halshöggs den 19 sistl. Juni inhysespigan Maria Olsdotter på Gäddsjö egor. 43 år gammal. Lösdrifverska under de 10 sednaste åren, hade hon gjort sig känd för lösakigt lefverne samt blifvit misstänkt för flera förgiftningar. Efteråt men för sent att kunna till lo uppdagas eller ledas i bevis emot hennes be: stridande misstänktes hon hafva den 19 August: förlidet år med förgiftadt kaffe afdagatagit hus mannen L. Anderssons åldriga hustru i Gäddsjö men som vid denna misstankas uppstående hennes lik icke kunde bland öfriga samtidigt begrafna uppletas och särskiljas, lät man så myc ket hellre härvid bero, som Maria Olsdotter dåmera gjort sig skyldig till ett nyttlikartadt brott. hvarföre hon gripits nästan på bar gerning. Hon hade nemligen den 19 nästderpåföljandc Oktober med förgiftad gröt äfvenledes afdagatagit Lars Andersson sjelf. Anledningen till dettz brott skall varit od umgänge med L. An derssons son, Hvarför hon af dennes fader er höll förebråelser, hvilka hon en gång för all: ville förekomma medelst detta mord. Upptäckten deraf gjordes af en redbar och behjertac enka i byn, som vid L. Anderssons lika plöts liga död som hans hustrus 2 månader förut oci begge gångerna under Marias tillfälliga vistelst i deras backstuga, skyndade till, fann stora ar senikkorn ännu qvar i det halftömda grötfatet samt tog både Maria och fatet med dess innehål med sig till pastor i församlingen, hvilken öfverlemnade den brottsliga, som fräckt förnekade all kännedom härom, i rättvisans händer. Först sedan nådeansökningen blifvit afslagen, mjuknade hennes förhärdade sinne och inträdde någon ånger öfver hennes lösaktighet och brott. — Ehurt afrättningen verkställdes kl. 6 på morgonen långt ute i skogen på gränsen mellan Nora och Enångers socknar, hade dock flera hundrade åskådare, till största delen ungdom, dit församlat: under natten aflägse från hela orten vidt omkring, för att åskåda det ohyggliga och fasaväc kande slutet på denna brottslings lif. Hvad an nan skräck och varnagel eller moralisk verkar detta kan utöfrva på en nyfiken hop ungdom med iflig inbillningskraft, än en feberaktig nerfretning r tillfället, låta vi vara osagdt. Dylika exeku tioner synas kunna försiggå i fängelsets närhet under tillräckligt betrygi ande kontroller -mot alla missbruk af offentlighetens borttagande: Misslyckad fångst. Göteborg den 6 Juli. För någon tid sedan hit kom en att döma efter utseendet stilla och beskedlig yngling, torparesonen Carl Johan Andersson från Westergatan i Bråvalla socken på Dalsland, för att söka arbete. Då sådant ej kunde erhållas begaf han sig Härifrån i måndags på förmiddagen, lagen vägen öfver Hisingön, dervid han i saknad af andra kläder var i skjortärmarne och iklädd väst samt gamla buldansbyxor, som han fått till skänks af en löjtnant, hvilken han uppassat, då had nyligen undergått beväringsexercis. Gående vägen framåt Hisingön, utan att ana det äfventyr som väntade honom, råkade han vid middagstiden vid ankomsten till Lundby kyrka en okänd mansperson, som vid åsynen af Andersson stannade och tillfrågade honom hvad han vore för en karl och om han innehade några bevis om sin a Härpå genmälte Andersson att han var hemma på Dalsland, derifrån han utvandrat för att söka sig arbete, men att han ej försett sig med betyg. Knappt var denna förklaring gitven, förrän den obekante, som sedermera befanns vara hemmasonen Carl Johan Eriksson från Pålsgården i Lundby socken på Hisingön. rusade mot Andersson och grep honom fast vid halsduken, sägande att han alldeles inte vore den person han uppgifvit, utan en från Elfs