Aftonbladet – 9 juli 1861, sida 2

utan skäl iramioör Bere andra planer ull Dlibanor gynnadt med ett betydande och fördelaktigt låneanslag åt det bolag som kunde bildas för ändamålet, och jernvägens utförande skall nu tirgå sin början. Härvid återkommer då en annan fråga, som jemväl ventilerades vid flere tillfällen under riksdagen, men hvarom åsigterna ibland bolags: männen, märkvärdigt nog, lära vara delade, nemligen huruvida. denna bana skall anläggas med lika spårvidd som statens stambanor, eller med en smalare spårvidd, som kostar mindre och är af en öfvervägande fördel i, afseence. på banans afkastning, Visserligen har angående denna fråga. redan genomen artikel i n:r124af Aftonbladet, för den 31 sistl. Maj, fördelen af en smalare spårvidd blifvit med tillförlitliga siffror och med hänvisande till exemplet af den smalspårigare Hudiksvallsbanan temligen tydligt ådagalagd; men ämnet är i egenskap af prejudikat så vigtigt för framtiden i afseende på en mängd andra dylika företag, af hvilka det göres vårt land stort behof, att. det-torde tillåtas ännu en insändare, som sökt göra sig någorlunda förtrolig med detta ärende, att derom yttra några tankar. I afseende på sättet att utföra hvad slags annat företag som helst, för hvilket enskilde tecknat sig att sammanskjuta penningar, skulle det. utan tvifvel anses ej blott Onödigt, utan äfven narraktigt att fråga bolagesmännen, hvilketdera de tyckte mera om, att välja ett sådant sätt som genom anläggningens dyrhet gjorde det problematiskt om någon inkomst någonsin kunde: erhållas, eller ett. sådant, som kunde gifva samma produktion och effekt med hälften så stor kostnad och en säker inkomst. Svaret kunde då icke blifva tvetydigt. Så är deremot icke förhållandet hos oss i fråga om jernvägar. Det kan väl ej. gerna betviflas, att ju icke de som tecknat sig så som aktieegare i sådana, lika. gerna som aktieegare I. andra företag, skulln önska få en god afkastning af sina nedlagde penningar. Icke heller. förnekas tillförlitligheten af de beräkningar, hvarmed personer. al facket visat, att en bana på 4 fots spårvidd knappt kostar två. tredjedelar af en banc med den spårvidd som statens stambanor. Slutligen är det omöjligt att alldelet blunda för det faktum, att erfarenheten re dan lemnat en praktisk bekräftelse. på nämnde beräkningar uti Hudiksvallsbanan: der man med 4 fots spårvidd åker lika bra och kan transportera lika mycket som på statens banor, under det anläggningen der, enligt hvad .man ser af den ofvannämnda artikeln i Aftonbladet den 31 Maj, kostar 475.000 rdr pr mil i stället för .500,000 ; medeltal på statens, lokomotiverna 1100 Isterling i stället för 2500 -på statens, och godsvagnarna 1100 xdr i stället för 2000 på statens banor. Hvad Boråsbanan serskildt beträffar, så uppstår det förhållandet, att om den anlägges med största möjliga hushåll ning, men så, att den i alla fall har bestånd för framtiden och kan fullgöra trafikens fordringar,. så. behöfdes ett högst obetydligt kapital tillskjutas till det af staten lemnade lån, för att få banan till stånd, och dertil! kommer ytterligare, att banan kan blifvs vida förr färdig än om den anlägges efter en större skala. Detta allt oaktadt påstås det, såsom förut lär nämndt, att tankarne skola vara. delade. I Ett så eget undantagsfenomen i afseende på ett industrielt företag — ty så måste de: I väl kallas, då ett bolag skall bekosta elle ansvara för detsamma -— kan icke gerna I hafva mer än en orsak, nemligen att åtIskillige bland dem som hafva inflytelse på sakens afgörande, ännu föreställa sig att ex smalspårigare bana skulle vara mindre ända. -målsenlig; och då detta. icke grundar sig. på egen undersökning, och derjemte motsäges så väl af de mest tillförlitliga. uppgifter och beräkningar från andra länder, som också af den erfarenhet man igenom jemförelser hittills: kunnat hemta, inom vårt: eget land. så kommer man slutligen. till det skälet, att chefen för statens jernvägsbyggnader här lagt sitt. votum. i -vågskålen. Det var han som i en skrift till statsutskottet vid sista riksdag såsom ett skäl emot åtskilliga yrkanden på en större hushållning med statens jernvägar begagnade det kärnargumentet, alt kostnaden glömmes, men jernvägen finnes qvar. Det torde dock böra besinnas, att det kommer en dag, då de större reparationerna förestå, och då. man blir på ett mindre behagligt sätt erinrad om an: skaffande af medel till nya kostnader, i fall icke en sådan påminnelse redan låge deruti. att hvarje öre på samtliga debetsedlarne för den direkta :bevillningen till kronan redan ätgår och ändå icke förslår att betäcka blott ränta och amortering för de utländska lån, som blifvit upptagna i och för statens bi drag till jernvägarna.. Det bör då icke vara svårt att inse, af huru stor vigt detär, äfven för det allmänna, huru sådana enskilda jernvägsföretag utföras, till hvilka staten lemnar lånebidrag. Då många millioner ännu måste lånas för att fullborda blott den vestra och den södra stambanan, och den direkta bevillningen. således. icke på långt när kommer att förslå till ränta och amortering på dessa, så framt den icke skall betydligt ökas, så är det ju en maktpäliggande sak för framtiden för hela riket, huruvida sådana enskilda jernvägar eller bibanor, som hafva 1åneanslag af staten, genom banornas rentabilitet sättas i tillfälle att, utan förlust för aktieegarne, kunna återbetala sina lån eller icke: Blitva nemligen dessa banor så inrättade, att de endast behöfva ett kapitalförskott för sjelfva anläggningen, men af sin å behållning kunna betala både den ränta, som staten sjelf ger, och en successiv amortering, så blir det ingen våda för staten att upplåna huru: stora summor. som helst för