Aftonbladet – 8 juli 1861, sida 3

arv FAMN AR OIRTSER Ett besök vid Cavours graf. En skorrespondent till Times beskrifver i ett bref af den 30 Juni en utflykt som han och några andra personer företagit till Sån!ena, der Cavours stoft hvilar. Vi återgifva här det hufvudsakliga af denna beskrifning: I fredags eftermiddag gjorde vi en pil:rimsfärd till Santena. Vi voro sju persorer, alla entusiastiskt hängifna Cavours, ninne och angelägna att se den plats, der han hvilar. — Vi begåfvo oss å väg kl. 3, med Gentiabanan, och på något mindre än en half timma uppnådde vi Cambiano, tredje stationen från Turin. Från Cambiano till S3antena hår man ungefär 10 minuters väg senom rika, öppna fält. Midt bland landtmannaboningarne stötte vi. på en infartsport; vi gingo omkring en torftig gräsplan, bevuxen här och der med dvärgartade buskar, ;ch befunno oss midt framför palatset eller herregårdens egares, den ädla familjen Cavours Castello. Vi medförde ett rekommenlationsbref från markis Cavour till hans förvaltare, men som denne icke var hemma och bud efter honom skulle skickas till ett något aflägse ställe, började vi våra operaiomer med en promenad genom parken. Jag säger med afsigt parken, ty ehuru sådana bihang till italienska landtgårdar, tom hvad kungliga residenser beträfar, aningen aldrig: varit kända eller blifvit utomyrdentligt sällsynta, prunkår likväl Santena med en park och, hvad mera är, en förmig engelsk park. Den nuvarande egarens arfader eller farfaders fader, som var på amma gång en stor man och, i några af ina samtida landsmäns ögon, en underlig werre, hade vistats länge i England och blifsit gripen af anglo-marni. Han planterade :kar och almar, hvilka, enär de råkade slå :ot i en den djupaste och rikaste jordmån i verlden, ha vuxit upp till en yppighet, till wilken all Englands fuktighet har svårt att rambringå något motstycke. Vi gå parken rundt och befinna oss ånyo ramför det stora ståtliga, hvita palatet, hvilket med sina balkonger, långa galerier, platta tak och fasadtrappor skulle war som helst igenkännas såsom ett italinskt herresäte. Till höger derom och nåot bakom ligger en, gammal torrione, eller orn, skiljdt från det moderna huset och förnodligen utgörande en lemning af det gamla slottet, men hvars tinnar och sköttgluggar ,ch götiska fönster datera sig från en, sedvare tid, en nyck af den samme anglomaven, hvilken parken har att tacka för sin skönhet. Bakom detta torn; på den sida om ;alatset som vetter åt byn, ligger ett liter sapell, utan stora pretentioner i konstnärigt afstende, tvertom, temligen smaklöst nåladt al freseo utvändigt. I hvalfven un!er detta kapell befinna sig familjen Benso ;i Cavours grafvars På kapellets framsida sch torrionen är anbragt familjen Cavours vapen, hugget i sten, äfvensom vapensköllar, tillhörande familjerna Lascari, Sellön, sale m. fl. ädla hus, med hvilka Cavoucerna -fter hand trädtislägtskapsförbindelse. Motot å Cavourska vapnet är på tyska och lyler: Wenn Gott will. Palatset är eller kunde Tlätteligen göras nycket beqvämt invändigt. Det har midt iti en stör stenförstuga, men de mindre rumnen på ömse sidor ha förträffliga ekgolf: möbleringen är god, ehuru icke utsökt, och det hela bär den prägel af att vara i viss orad försummadt och förfallet, som man närker 1 de flesta italienska hus, men allmnänt å herresäten på landet, hvilkas egare blott sällan och för en kort tid vistas der. Säåntena var Bensofamiljens fädernegods. De härstamina från Chieri, äro patricier, ha rörvärfvat rikedom genom handel och egde stora besittningar på nämnda, i fordna tider ryktbara republiks område. Några delar här och der af de gamla områdena ega de nnu tvar.; Omkring Såntena, som var des stamgods, inneha de, såsom jag erfor af örvaltaren, omkring 400 acfes jord; men hufvudmassan af sin rikedom ha de i risfälten, risaja, vid Leri, hvarest deras vackra, välodlade egendomar upptaga en betydlig remsa af provinsen Vercelli. — Grefve Cavour tycktes dock hysa förkärlek för Såntena, och reste, till töljd af dess nära prannskap till Turin, gerna ut dit för en eller en halt dag, ensam eter med några vänner. Sistlidet år, när hans nigce, grefvinnan Al lieri, fattade tycke för stället och slog sig ned i det åldriga huset, gaf grefven flera statsoch förtroliga middagar der, och festerna på Såntena utgjorde ett ämne för samtal och för tidningarnes redogörelser till och med midt ibland de allvarliga politiska samspråk, som för ett år sedan (vid tiden