Aftonbladet – 6 juli 1861, sida 3

Ur eit bref från London. Man bygger här i stor skala efter fransmännens exempel stålbepansrade fregatter, ch snart skola sÖrlogsmannen4 och fSvarte prinsen kunna kämpa med Gloire om besittningen af hafvet. Uppenbart måste i följd leraf hela befästningskonsten undergå en örändring, och regeringen befinner sig för jgonblicket i ett svårt dilemma rörande de Fortifikationer, med : hvilka man sistlidet år beslöt skydda de engelska dockorna, synnerhet Portsmouth, för den gode granren, fransmännens besök. Ett visst antal fästenskulle nemligen anläggas, för att beherrska inloppet till Portsmouths hamn; de skulle HH fruktansvärdt bevärade och så bygda, ut de måste vara ointagliga och att intet urtyg borde kunna motstå deras eld; Portsnouth skulle således på visst sätt bli ett mdra Kronstadt. Men innan man hann börja anläggandet af dessa verk, uppstod frågan. huruvida stålbepansrade fartyg verkligen skulle ha nå onting att frukta af dem. Reffade kanoner kunna, såsom bekant är. slunga glödande kulor på 8000 stegs afstånd, och om derföre alloiret eller något annat dylikt fartyg kunde ostraffadt närma g till detta ändy blefve Portsmouths örlogsvarf lika värnlöst gilna till pris åt fienden, äfven om man hade de nya fästena Det lyckas det gröfsta artilleri blott att på 200—300 steg genomskjuta jernplåfar, och en flotta af stålskepp skulle derföre gauska lugnt kunna segla förbi fästena och sjuta Portsmouth i brand. Trots detta resopnemang har emellertid regeringen efter lång öfverläggning och icke utan betänk samt dröjsmål beslutit. att fortsätta anläagningen af nämnda fästningsverk, sannolikt af ekonomiska skäl. Om man nemligen ville hylla grundsatsen, att endast stålskepp kunna uträtta något mot stålskepp och följaktligen vid hvarje hamn förlägga en eskader a dana fertyg, för att drifva de anfallande tillbaka, så måste helt andra summor utgifvas, än som nu finnas att tillgå. Hvaurje stålfregatt är dyrare än det dyraste fäste. Detta oberäknadt, så kunna fartyg stranda eller sjunka, hvaremot fästen ej ärv utsatta för dylika missöden. Man hoppas här inom många kretsar, att deupplinmngar i urtillerivetenskapen, som vlterligare slumra inom sir William Arnstrosgs bröst, mätte bli istånd att förstöra de stålbepansrade iregatterna; med hvad skäl skall framtiden utvisa. (Insändt )