Aftonbladet – 4 juli 1861, sida 3

det. franska kabinettet under mr Thiers sökte att göra denna provins oberoende a Porten, samt kanske till och med drömde om att kullkasta Othmans dynasti. Lor Palmerstons politik, som vid detta tillfäll segrade, har sedan dess under tjugo års tic varit bifallen af Europas makter såsom den hvilken borde reglera deras åtgärder i för hållande till det turkiska väldet. Den kar sammanfattas i några få ord. Att försvar: sultanen mot främmande makter och at ijelpa honom att beherrska sina egns paschar har varit den politik, som England understödt och gjort gällande under helt Meschids regering. Resultaterna der af äro högst märkliga. Lugn och ordnint samt en centralisation utan like i afseende å dess fullständighet och en red. sbogen sam nästan till och med prålaktig lojalitet mo Porten utmärker hvarje muhamedansk sty. resman inom hela riket. Under det Donau provinserna erhållit en ställning, som i sig innebär rodden till deras cberoende, oct under det Servien och Montenegro äro ut. manande som vanligt, utsträcker sig sulta. aens myndighet i all fred och ro från dc franska besittningarnes gränser i Afrika till den Persiska vikens stränder. Men med all denna skenbara enhet och styrka är dock det turkiska riket nu mera utlefvadt än då Abdul Meschid begynte re. sera, ty turkarne sjelfva hafva förlorat mod och: kraft. Påstöten af krig stålsätter ner verna hos ett slägte, som med verklig lifskraft i sitt inre är fallet i domning elle: dvala; men den är för stark för dem, som nalkas gränsen af de år, som blifvit dem b kärda. Turkarne hafva icke återhemtat ig efter 1854 års krig. Det är uppenbart it, hvilken framtid ödet än må hafva förbehållit för detta folk, den muhamedanski samhällsbyggnaden dock först måste blifvz helt och hållet förändrad innan ny kraft kan gjutas hos det. Abdul Meschid var ev yp för hela såväl slägtet som systemet. Han var i emfatisk mening en civiliserad urk, sådan som hang fader hade gjort den herrskande klassen till. Han var mild och hade motvilja för stränghet ända till öfverdrift amt uppträdde med värdighet och på ett örekommande sätt vid konferenser med främmande ambassadörer. Men drift och eftertanke samt tillbörlig omsorg om riket saknades hos honom helt och kållet. Det tjenar till intet att utbreda sig öfver följderna af denne olycklige furstes enskilda lif, hvilken, efter att vid fjorton eller femton års ålder hafva inrättat ett harem, hade en gammal mans hållning och utseende långt innan han uppnått medelåldern. Hans och hans hustrurs dåraktiga slöserier kände inga gränser. Hvart de kunde göra af med sina penningar är nästan obegripligt. De gingo åt icke i tusendetal utan i milliontal af pund sterling. Nya palatser, gjerant och ständigt, samt nya diamanter och nya pensioner åt favoriter och projektmakare af alla slag förrde inkomster, som skulle ansetts stora äfven i England. Han bragte Turkiet nästan till undergång. Hans talrika söner och döttrar erhöllo präktiga anslag på det utsugna rikets bekostnad. Han har dock nu sätt bort och en annan, den 32:dre regenten af Othmans slägt, har efterträdt honom. Denne är Aziz Effendi, hans broder och den ende af Mahmuds numera qvarlefvande söner. Aziz säges mycket likna sin fader i kerakter och viljekraft, men vara hvarken böjd för retormer eller fritänkare, utan vara en sträng muhamedan samt reaktionär i sin politiska åskådning. Ehuru man ej får sätta mycken tilltro till de omdömen, som uttalas ötver karakteren af en orientalisk furste, som afundsjukt blifvit hållen i overksamhet och afslutenhet från verlden under hela sitt if, så är det dock troligt att den nye sul-: tanen skall visa sig vara en man af n mera sraftig natur än hans broder. Han är 31 ir gammal samt af stark kroppsbyggnad. Hvilka hans åsigter än må vara, så. skall det dock säkert vara en fördel för Turkiet att hafva en regent, som besitter åtminstone någon karaktersstyrka, ty äfven en despot af Mahmuds eller Mehemet Alis skola är bättre än en svag lätting, lik den furste, som nu har skilts hädan. RAT CYP nee