Aftonbladet – 4 juli 1861, sida 3

ningar, som följde derpå, ökade hans ryktbarhet och vid den tid då wi först mötte honom, år 1853, var Paolo Mancini erkänd somv den mest lofvande bland Roms-u ostiirer och redan på full väg till ära och rcka. , : Oaktadt sin framgång tänkte dock Paolo ganska blygsamt om sitt eget konstnärskap — ja, han var till och med fallen för en oförståndig. modlöshet, nästan förtviflan, såsom vid det tillfälle vi hufva bevittnat. Denna nedslagenhet kom synnerligen öfver honom som en mörk skugga sedan ban gjort sista renseldraget på en målning. törandet, orukade han säga, var alltid så tariligt mot den bild som uppenbarat sig för hans inre blick och mer än en gång skulle han hafva kastat bort både palett och pensel om det ej hade varit för Thorntons skuld som uppmuntrade, bannades, talade förnuft och vredgades, alldeles som en far skulle göra det med en lotvande son, eller Minerva med Telemachus, och hur det var, så slutade det alltid så, at Paolo medgaf att Mentor hade rätt. (Forts. följe.) sad ENA Ålderdomsfriskhet, I franska byn Chignac har nyligen en gammal man, vid namn Peter Durand, aflidit 1 en ålder af 103 år. I sitt 80de år hade han åter gift om sig och bar för kort tid sedan sin sonson, ett barn af hans son i detta senare äktenskap, till dopet. — Från Belgien ha under de sista veckorna utförts ej mindre än 1500 dufvor, för att fjerran från sin födelseort uppslå sina bopålar. En stor del skickades till Rom. . z — I Paris lider man nu sådan brist på nya eser, att man åter uppfört Le tour de Nesle ar Alex. Dumas; hvilket stycke gilves med stormande framgång; och på Theatre Frangais spelar man ånyo Ett äktenskap under Eudvig XIV, det bekanta frivola lustspelet af samme författare, hvilket i mera än 20 år varit försvunnet från repertoiren.