Aftonbladet – 4 juli 1861, sida 3

Rätten öfverlade nu först om huruvida de äskade vittnesförhören kunde tiliåtas, hvilketafslogs. r Hagström begärde protokollsjustering, som bestämdes att ega rum nästa torsdag, då rätten ville yttra sig öfver huruvida ytterligare uppskof för svaromåls afgifvande kunde beviljas. Hr Möller afsade sig att öfvervara protokollsjusteringen, men medgaf 14 dagars anstånd, räknadt från i dag. Förvaltningen af afl. juveleraren Möllenborgs bo. I förgår fortsattes å rådhusrättens första afdelningrättegången angående denna sak. Å kärande sidån var v. häradshöfdingen L. Möller samt å svarande sidan rådman F. W. Brodin personligen tillstädes. Vice häradshöfding P. H. Wendtland var ej närvarande. I justitieborgmästaren Gråäs ställe presiderade v. ordföranden rådman Alexanderson. Sedan protokollet för föregående rättegångsda; blifvit uppläst och godkändt, med ett par dervi af hr Möller gjorda rättelser, förklarade sig rådman Brodin vilja i ett sammanhang afgifva svaromål, sedan kärande-ombudet fullständigt utvecklat sin talan. Hr Möller erinrade att svaromålet numera skulle ske muntligen, sedan rätten förklarat skriftvexlingen slutad, samt upptog härpå till genmäle åtskilliga af rådman Brodin förut afgifna förklaringar, anmärkningar och yttranden. Af hr Möllers muntliga anförande meddela vi här nedan det hufvudsakligaste. Rådman Brodin hade förebrått hr Möller okunnighet i saken; men hr Möller försäkrade att han vore så kunnig deri, som han kunnat blifva. Denna förebråelse, som vore riktad mot hr Möller personligen, skulle han ej upptagit till besvarande, så framt den ej blifvit framkallad af hr Möllers egen uppgift, nemligen att vid juveieraren Möllenborgs dödstillfälle skulle i boet funnits tvenne köpeskillingsreverser, hvardera å 30.000 rdr banko. Ehuru detta ådagalades af saken sjelf, såsom den visade sig, samt at den i ÅT frågan ointresserade hr Fårons uppgift, ville likväl hr Möller nu förete en han ling för att ylterligare styrka att så varit. Han aflemnade för sådant ändamål en räkning eMer ett slags kontokurant mellan hr Möllen OR å ena sidan och Thrr Brodin, Bredenberg och Feron å den andra, genom hvilken hr Möller ville visa, att ett kredit, hr Möllenborg till godo, funnits den 3 April 1851, bestående i förenämnda köpeskillingsreverser ;å 30,000 rdr banko hvardera. Rådman Brodin hade besvarat hr Möllers fråga: hvarföre ärsstämning å Möllenborgs borgenärer icke egt rum, på det sätt, att detta för sterbhuset skulle medfört obehag, enär genom årsstämningen icke-förfallna skulder skulle ha förfallit till betalning förr än tillgångar till deras liqviderande funnits i sterbhuset. Hr Möller ville lemna den juridiska vigten af ett dylikt svar i sivt värde; men ansåg sig böra anmärka, att det var just genom det af hrr Brodin, Bredenberg och Feron betingade längre betalningsanståndet, som bryderiet och trasslet uppkommit för sterbhuse!z Hr Möller förmenade derföre, att renaste spelet varit att hr Brodin begärt årsstämning å borgenärerna, helst som dessa, då de inträdt i sterbhusdelegarnes rätt, i sådan händelse väl fått åtnöja sig med de olägenheter, som blefva en följd af det förlän da betalningsanståndet med köpes skillingsliqviden. Vidare hade hr Möller upburit förebråelser för att han, i sin egenskap af rådman Geddas andra ombud i målet, på orätt sätt tolkat makarne Möllenborgs testamente. Afven den förebråelsen skulle hr Möller lemnat obesvarad, så framt den icke härledt sig från det kardinaldokument, i hvars tolkning rådman Brodin haft en, såsom I han förmenat, fast stödjepunkt för sina operationer. : Rådman Brodin afbröt nu hr Möller och hems ställde till rätten, huruvida det vore med god ordning förenligt att hr Möller under sitt anförande sprang fram och åter på golfvet inför domstolen. Rv Hr Möller (hvilken hade lagt åtskilliga papper på en stol samt emellanåt hemtade ett och annat af dem, som han behöfde) genmälde leende härå, att hans gående fram och åter på golfvet ej borde på målet hafva det minsta inflytande eller skada rådman Brodins sak. Som ordföranden ej heller fästade någon uppmärksamhliet vid rådman Brodins anmärkning, fortsatte hr Möller sitt anförande samt uppläste den del af testamentet, med hänseende hvartill den oriktiga tolkningen å hans sida skulle egt rum, tilläggande att testamentet i dessa delar I vore så enkelt och klart, att något misstag om dess mening omöjligen kunnat ske. Af testaI mentet vore ock klart, förmenade hr Möller, att ådman Brodin ej haft Kråknäs att göra. Hr Möller öfvergick härpå till följande sifferI uppgifter: Hustru Möllenborg dog den 5 Aug. 1849 och den 2 Januari 1850 sålde juveleraren . Möllenborg sitt lager till hrr Brodin, Bredenberg och Feron, hvarpåshan i Maj månad samma år reste till Carlsbad. Återkommen derifrån dog har. den 13 April 1851. Hr Mönler ville: nu tillse, huru mycket konsanta medel juveleraren M., enligt de handljnsar, som till rätten blifvit ingifna, disponetat inder denna tid, samt fann då, att dessa medel rån hustruns död till den 1 Oktober 1850 skulle uppgått till ett belopp af 75,000 rdr bko; hvari ngiek en af de större köpeskillingsreverserna å 000 rdr bko, som vid sistnämnda tid blifvit till sitt fulla belopp: inlöst. Vid Möllenborgs död utvisade hela bouppteckkaingen en tillgång af 80,889rdr 40 sk. 9 r:st. I bko, hvarifrån: skulle afgå skulder enligt bouppI -eckningen, 24,600 rdr, då behållningen, som melan testamentstagarne skulle fördelas, utgjorde 6.289 rdr 40 sk. 9 r:st. bko. Hr Möller förklarade sig vilja på stående fot företaga en sådan delning, Han ville dervid göra på samma sätt, som rådman Brodin påstitt att Möllenborg gjort vid bouppteckningen efter sin hustru: han ville ej tala om några dolda iskulder, men tillika vara så medgörlig, att han på samma gång anvisade rådman B. fullt tillräckliga tillgånpar för att ur juveleraren Möllenborgs sterbhus betäcka dessa dolda skulder. Enligt testamentet skulle förenämnda behållning delas i två lika lotter, dock så, att hustru Tillström skulle få Kråknäs egendom ograverad med inventarier för 25,000 rdr bko på sin lott. På . hvarje lott belöpte sig 28.144 rdr 44 dk. 4 .rstbko. Hustru Tillström fick således Kråknäs, hälften i osäkra fordringar 1400 rdr samt kontant 1744 rdr 44 sk. 4. rst., allt bko — och hon hade dermed fått sitt. C-G. Möllenborg söker genom denna rättegång nu att äfven få ut sitt. Det resultat, hvartill hr Möller sålunda kom Ivid den af honom uppgjorda delningen enligt testamentets: föreskrift, ötverensstämde i detnärmaste med det resultat; hvartill äfven rådman B. strax. efter bouppteckningen kommit, då han afSkrea sremrän en SVUNNEN ERAN ningar, som följde derpå, ökade hans ryktbarhet och vid den tid då wi först mötte honom, år 1853, var Paolo Mancini erkänd sony den mest lefvande bland. Roms unga otiirer och redan på full väg till äraroch ycka. s : AON er Ut R RF