Aftonbladet – 1 juli 1861, sida 3

Polarhafvet. (Slut fr. onsdagsbladet.) Under tiden företogos längre och ändock lyckligare resor mot sydpolen. Der finnes ej denna blandning af land, haf, is och stormigt töväder, som utgör Grönlands skräck. Det är ett stort haf utan gränser med stora och våldsamma böljor. Ett ofantligt istält mycket vidsträcktare än vårt. Obetydligt af land. Större delen af det land, man sett eller trott sig se, lemnar alltid anledning till tvifvelsmål, buruvida icke dess föränderliga stränder äro helt enkelt en sträcka af fortgående och hopade ismassor. Morel fann 1820. Weddell 1824, Ballery 1839 en inskärning och inträngde i ett öppet haf, som flera icke kunnat återfinna. Fransmannen Kerguelen och engelsmannen James Ross ha uppnått vissa resultater, fun nit obestridliga landsträckor. Den förstnämnda upptäckte år 1771 den stora ön Kerguelen, 8om engelsmännen kalla Desolation. Två hundra franska lieues lång, har den ypperliga hamnar och, trots klimatet, ett fönligen rikt animaliskt lif, skälar, foglar, som kunna förse ett fartyg med proviant. Denna vackra upptäckt, hvilken Ludvig XVI vid sitt tillträde till regeringen belönade med befordran, blef Kerguelens olycka. Man diktade på honom brott. Den tidens ädla officerares ursinniga afund öfverväldigade honom. De uppträdde såsom vittnen mot honom. Det var i en fängelsehåla, sex fot i fyrkant, som han daterade berättelsen om, sin upptäckt (1782). År 1838 gjorde Frankrike, England oci Amerika hvar sin expedition i vetenskapernas intresse. Den namnkunnige Duperrey hade banat vägen för de magnetiska observationerna. Man ville fortsätta dem under sjelfva polen. Engelsmännen utrustade för detta studium en expedition under ledning af James Ross, brorson, elev oeh löjtnant åt den John Ross, om hvilken vi talat. Det var ett mönster för utrustningar, der allt var beräknadt, utvaldt och förutsedt. James återkom, utan att ha förlorat en enda man. eller ens haft någon sjuk. Amerikanaren Wilkes och fransmannerr Dumont dUrville voro ingalunda på samma sätt utrustade. Farorna och sjukdomarne blefvo förfärliga för dem. Mera lycklig passerade James polcirkeln, löpte in bland isen och fann verkligen land. Han erkänner med anmärkningsvärd blygsamhet, att han hade endast och allenast den utmärltta omsorg, hvarmed man utrustat hans sitepp, att tacka för denna framgång. Erebe och Terror med sina starka maskiner, sin såg, sin förstäf, sin jernbog öppnade isgördeln.. seglade genom den knastrande isskorpan: och funno på andra sidan öppet haf med skälar, foglar och hvalar. En vulkan ox 12.000 fots höjd, lika hög som Etna, sprutade lågor. Ingen vegetation, ingen landningsplats; tvärbranta berg, hvarest icke