Aftonbladet – 29 juni 1861, sida 3

; skicka oss arbeten, som redan äro berömd ii en del af Europa. I Rom har man änn licke glömt hans kolossala grupp: Herkulc och Hebe, exponerad år 1848. vi skola san nolikt snart få lära känna hans leopardjä gare, af hvilken det finnes åtskilliga kopio 1 England, samt hans Adam och Eva, son fö vade honom prismedaljen på exposi tionen i London år 1851. Vi önska slutli gen att snart få se hans friser utförda, hvilk; föreställa de förnämsta episoderna i Iliaden en skizz af dem vittnar om sann skicklig het samt en sträng klassisk och ädel teck ning. Bissen från Köpenhamn och Byströn från Stockholm hade insändt utmärkta bild stoder och grupper till den s. k. verldsex positionen. Näeta år kunna vi vän dessa stora expositioner i Englands hufvud stad. Sannolikt skola vi då se de förnäm sta verk samlade, som den skandinavisk: skolan frambringat på de sista åren. Delt: är alldeles i sin ordning, och i det nya kri stallpalatset i Lohdon skola dessa arbetet bli ställda i en sådan dager, att en stoi krets skall kunna bedöma dem; men vor det väl en villfarelse att tro, alt en jemfö relse med den franska skolans arbeten pi våra egna årliga expositioner skulle vara er nyttig lärdom för de fremmande konstnä rerna och gagna dem hos den konstälskande allmänheten i Europa? ÖOrternas wundervisningar, utgifna af kammar rådet J. Falkman. Stockholm 1860. Detta arbete utgör ett vigtigt bidrag til kännedomen om fäderneslandets kameral lagfarenhet, hvilken icke hittills blifvit bearbetad så som den obestridligen förtjenar troligen bland annat derföre att källorna icke varit så lätt tillgängliga — en brist. som synes vara afsedd att i sin mån afbjel. pas genom förevarande arbete. Dess titel: Orternas undervisningar, säger väl icke så särdeles mycket och torde förefalla dem, som icke tillhöra facket, nästan obegriplig. Utgifvaren meddelar derföre, dervid citerande Rabenii kameral-lagfarenhet, att Xorternas undervisningar innehålla uppgifter om de olika räntor som å jord blifvit bestämda och deraf utgå: deras målt å hvarje hel gård: deras i äldre tider åsatta värde i penningar eller det s. k. kronovärdiet, och deras förvandling från en persedel till en annan. Elter denna upplysning meddelar utgifvaren en intressant historik om sättet, hvarpå undervisningarne tillkommit, slutande med den märkliga uppgiften, att deras allmängörande genom trycket förut varit af bondeståndet begärdt och jemväl af kammarkollegium tillstyrkt, men af öfriga riksstånden samt af K. M:t säsom onödigt ansedt, ehuru; utan dessa undervisningar, hvilka hittills blott med undantag för ett par orter allenast varit i skrift tillgängliga, hvarken fäderneslandets kameral-lagfarenhet fullständigt kan inhemtas eller jords skattläggning verkställas och pröfvas. På det att arbetet nu måtte blifva fullt tillförlitligt, har utgifvaren begagnat och jemfört dels sju skrifna exemplar af undervisningarne, deraf fem tillhöra kammarkollegium, ett generallandtmäterikontoret och ett honom sjelf, och dels beträffande särskildt Gestrikland, Helsingland, Bohuslän och Herjeådalen tryckta arbeten af Insulander, Hellberg och Emporagrius, och då utgifvaren icke ansett sig böra uti annat myntslag förvandla och utföra det i undervisningarne i silfvermynt förekommande Kronovärdie, har utgifvaren ojort sig den ofantliga mödan att upprätta en särskild tåbell, utvisande förhållandet mellan, å ena sidan, det gamla silfvermyntet, och å den andra både bankooch riksmynt, hvilken tabell, upptagande ifrån och med en nionde-dels penning till och med 10 daler silfvermymt, är, hvad riksmyntet angår, utförd icke blott i vanliga bråk, utan äfven decimalbråk med tre decimaler. Sjelfva undervisningarne hafva troligen på 1600-talet sammanskrifvits och äro till största delen för hvarje landskap serskildt förattade; de utgöra ett talande bevis på det örut kända förhållandet, att svenska kamnarverket är mycket inveckladt och dess ullständiga studium särdeles svårt. Utgifvaren har beledsagat undervisningarne med ner än tvåhundra noter, deruti han både sammanfört en mängd äldre och yngre aneckningar, och intagit de anmärkningar och ipplysningar som ansetts nödiga eller af seare författningar och föreskrifter, påkaladt. Att ingå i någon kritik öfver detta arbeje, kan ej vara meningen med denna anmälan; dertill skulle erfordras, bland annat, tillgång på de källor som vid utgifvandet blifvit följda; men utgifvarens embetsmannaställning, hans åliggande under en lång följd af år att i kammarkollegium föredraga skattläggningsärendena, hans utmärkta skicklighet i vårt kammarverk jemte hans stora arbetsamhet, äro i förening en borgen för arbetets tillförlitlighet, hvilket också ostridigt är af stor vigt för såväl den teoretiska som praktiska kameralisten och jemväl nyttigt för de jordegare, hvilka intressera sig för kännedomen om det sätt på hvilket så väl deras jord är beskattad, som ock skatterna utkräfvas. Anvisning att igenkänna Sverges vigtigare löfträd och löfbuskar unnder deras bladoch blomlösa tillstånd jemte en kort framställställning af trädslagens naturliga familjer, af A. E. Holmgren. Med 117 figurer. Stockholm. (Ph. Maass förlag 1861, A9 Sd RA Prio sAy