Aftonbladet – 28 juni 1861, sida 3

Derpå tog hon brödet, skar det och satte vattenkruset på bordet. Nu skola vi tiga och i fred och ro äta vår aftonmåltid.Och vär du bara fått smaka, huru kostligt detta bröd är, Kristina, så att hofbagaren aldrig. bakat något så godt, då skola också dina ögon öppnas, så att du ser Guds hand, som öfverlemnat just oss — och oss allena, detta 1 barn; hvem vet till hvad ändamål! TREDJE KAPITLET. Brödet tog ej mera slut i stadsmusikan tens hus..Men de hade också behållit barnetMed mjölk och vatten — ett då för tiden nästan oerhördt fa — blef gossen mödosamt uppfödd. Hofbagarefrun lemnade mjölken dertill. Andra gåfvo linne och kläder; äfven andra välvilliga gåfvor af mångahanda slag inflöto rikligen, så länge saken ännu var ny; derefter förtorkade barmheffighetens källa så småningom, och efter ett års förlopp ålerstodo endast de två, tre gulden, som församlingen lemnade årligen — stadsmusikanten påstod att med dem kunde man ej föda en hund ordentligt. . Men Henrik Kullman hade nu sjelt blifvit en annan menniska. En ifver att arbeta, att förtjena, glöåde inom honom, som nästan gjorde Kristina orolig. Tortinis stråkdrag var alldeles räälet, vär vän bade blifvit en renhårig stadsmusikant, men dock — det märkte hvar och en — biott för Guds skull, för hustrus och barns skull. Han gick två sånger i veckan fyra mils väg tili Wetzlan, lörvatt hos. herrar embetsmän i hofrätten derstädes söka återfå de musiklektioner som han i Weilburg förlorat. (Forts. följer.)