Aftonbladet – 27 juni 1861, sida 3

farade man jordbäfningens förnyande. Rättegångsoch Polissaker.. De tre fångarnes rymning från Långholmen och mordet på soldaten Nordell. Rörande denna tilldragelse har i dag följande rapport ingått till fångstyrelsen från kommendanten på Långholmen: Till kongl. fångvårdsstyrelsen. Till kongl. styrelsens kännedom har jag den ledsamma anmälan att afgifva, nemligen att de uti bifogade lika lydande med den i går till hr generaldirektören och kommendören aflemnade vördsamma .promemoria namngifne 3:ne fångar beredt sig tillfälle rymma från bevakningssoldaten n:r 148 Nordell vid Forssa kompani af kongl. Helsinge regemente, hvilket enligt hittills vunna upplysningar tillgått på följande sätt: lockan ,, till 11 i går f. m. inkom till fänge för att invisiteras till arbetsafslaget ett stendragarelag, bestående af 9 fångar, de der varit sysselsatta att draga sten emellan Stengården och en vid fängelsets södra mur bredvid kamererarebostället belägna upplagsplats, således inom kretsen af de för dagen utställde poster. Af dessa nio qvarstannade sex inom fängelset, hvaremot trenne, under förmälan det de skulle tillbaka för att till arbetsafslaget sluta påbegynt arbete, åter utgingo. Till soldaten, som hade dem under sin bevakning, hade de åter uppgif vit det de skulle tro till Liljeholmen, och ehuru han för en sin kamrat klagat missnöje deröfver att så nära RS PS nödgas åter utgå på bevakning, medföljde han dem genast utan att om sanningsenligheten . af deras uppgift först rg sig underrättad. De togo vägen ned till en bredvid förenämnda upplagsplats befintliga brygga, derinvid en post är stationerad; gingo jemte soldaten i den der liggande bevakningsvåten och rodde ut till! grannskapet af Ärsta holmar, der de, enligt uppgift af i närheten vistande personer, fattat i soldaten och kastat honom i sjön, derifrån han först klockan 8 på aftonen medelst draggning blifvit upphemtad och hitförd; och har, vid den af läkaren härstädes på den döda Sn anställda yttre besigtningen, något spår till yttre våld ej upptäckts. Strax efter underrättelsens ingång om rymmningen afsändes både pr itelegraf och skriftligen till vederbörande polismyndigheter och deras underordnade uppmaning till rymmarnes gripande, och sjelf afreste jag söderut för att dem efterspana, utan att ännu ett önskadt resultat vunnits. Genom de upplysningar, som om den timade tilldragelsen hittills er ållits, synes hela felet ovedersägligen legat hos den bevakande soldaten, hvilken så dyrt fick plikta för sin lättrogenhet och korttänkthet; t fade han, enligt både ällande föreskrifter och hittills allmän praxis, först inhemtat order af befälet angående: vidsträektheten af den honom uppdragna bevakningen, så hade befälet ovilkorligen förbjudit: den nu skedda utfarten, ej allenast för den långt framskridna tiden, utan ock då — till följd af bestämd och tydlig föreskrift att till så beskat fade utarbeten, eller sådana dervid fångarna måste under bevakning aflägsna sig utom fängelsets territorium eller den omkrets, deromkring de dagliga permanenta posterna äro utställda, enöda De AIN NEKA 0. vagneny eller också kände de ingen håg att i detta oväder afvika från den redan förut svåra och villsamma vägen, för att förfölja det oansenliga åkdonet inti tjocka skögen. De tre resånde väntade i andlös oro en lång minut — och nu voro fransmännen förbi. cHvad kom åt dig, Henrik!? utropade nu Kristina med ett djupt andedrag, att du kunde sitta så stel och stum och stirra uti luften. och icke hejdade den drummeln Phi lip, som ville fara midt in ibland solda terna? Vårt förra samtal återklingade ännu så mäktigt i min själ. Se, Kristina, närjag er gång fått fast i ett tema, så måste det ut föras efter kontrapunktens reglor. Hvad be kymrar mig en krigsmarsch, när jag är midi inne i den ömmaste, ljufväste menuett? Jar var hos dig, djupt inne i vår framtida säll Thet der uppe i tornkammaren på Weilburgs slott — huru kunde jag då tillika vara hö hos fransmännen? Der ser man redan hvem som komme Jatt få regementet uppe i tornkammaren? brummade förmannen för sig och kröp åtei in i sitt täcke. Men stadsmusikanten tillstod efteråt, at han, då hans hustru så rådigt fattade töm. marne, ett ögonblick ej ogerna hade sett. om fransmännen skyndat efter dem och lundrat dem en smula; ty om han allsicke haft någon dukat, så hade han också slup. pit ur sitt bryderi. att. göra, reda för den. med hvilken han skulle. börjat sitt hushåll. Våra resande hade YR störa omväga! undvikit belägringsområdet kring Dillenburg. Toch sålunda hände det att de först sent på eftermiddagen kunde taga sin första rast i Beilstein: Numera en by, var Beilstein då för tiden ännu en liten köping; det grefliga