Aftonbladet – 27 juni 1861, sida 2

fast hållning och riktade ofrånvändt sina ögon på presten med en blick full af tillförsigt och fattning. I skolen kanske få berätta barn och barnbarn, att den 14 Juli 1760, en förskräckelsens dag — var er bröllopsdagX, sade pastorn. Då, skolen I säga, vankades ingen glädtig dans, intet muntert gästabud; fransmännen spelade upp bröllopsmusiken i den djupaste bas, och den blef väl mången af spelmännens död. Men väl eder, om I då kunnen tillägga: I sorg och oro började vi vårt äktenskap, derföre har det sedan blifvit så ljust, gladt och fridfullt i vårt hus. Först lärde vi känna det egna hemmets tunga och ansvarsfulla pligter, sedan fingo vi smaka dess stilla ljuflighet. Stån faste och starke! Bekymmer och nöd äro väl stora, men en trogen maka förvandlar allt till glädje. Brudgummen hade vaknat upp ur sina tankar och uppmärksamt lyssnat till dessa ord. Hans utseende var allvarligt, men han var dock en lättböjd, rörlig själ, som lätt slog öfver från en tonart till en annan. Den som måste lefva af musik, vänjer sig snart vid hastiga öfvergångar. Och vid detta uppmuntrande tilltal försvann med ens hvarje rg tvekan och försagdhet. Han såg på sin Kristina, huru modig hon stod der, och en solvarm Krräle enomträngde hela hans själ, och då kanondundret just nu hördes dubbelt starkare, föreföll det onom, som vore han en furste och det blott var glädjeskotten, som dånade derute, medan presten lade Kristinas hand i hans. Då brudskaran lemnade Kyrkan hvimlade och surrade redan hela byn som en uppmd. bisvärm. Hvarenda menniskå i Ebersbach-var yr i hufvudet af förskräckelse. Formän hade kommit från Frahnhaus, som