Aftonbladet – 27 juni 1861, sida 2

musikanten. OQO vel4 ropade han slutligen och for vildt med händerna genom det prydligt putsade håret; nu sätter väl krigsfolket stopp för alla marknadsbalerna 1 Juli och dermed få mina inkomster en svår knäck. å Det har ingen nöd, svarade Philip lugnande, i det han lugnade sig sjelf med det tolfte glaset, fransmännen dansa nog med; de äro ett artigt och hyggligt folk och visst icke så svarta som hofbagaren vill sota dem till, när han på källaren har kommit till sin sjunde butelj. Hör barn! I förgår ryckte fransmännen in. Samma dag råkar en af husarerna i gräl med gamla Malena och slår ihjäl henne; om aftonen hölls krigsrätt med mördaren och i går mörgon. blef han skjuten på heden vid Windhof, Hvad säger ni om det, stadsmusikant? Jag påstår attfransmännen äro ett raskt och dugtigtfolk.? Ah, dra för tusan, Philip! Det hade väl varit dugtigare, om -husaren allsicke hade mördat gamla Malena4, — och dermed smög han sig ut, på det de andra ej skulle märka hans förvirring. Prins Camille hade väl svårligen kunnat ana i hvilken förlägenhet han bragte stadsmusikanten i Weilburg derigenom att han lät sina trupper tåga uppåt dalen. Ja, stadsmusikanten hade varit mycket obetänksam. TI fickan hade han två dukater — för ögonblicket hela hans kontanta förmögenhet. Med den ena dukaten skulle han bestrida Hemresan till Weilburg, den ändra utgjorde hela den orundfond, harmed han skulle begynna sitt nya hushåll. Men han tänkte att straxt de första dagarhä af marknaden kunna få sig en god förtjenst, och sedan skulle det nog å. Nu hotade fransmännen att göra ett svårt streck i hans räkning: Kriget hade ju också sträckt sig till Weilburg! Hvem