Aftonbladet – 27 juni 1861, sida 2

SPIRA Om en nödhamn på Gotlands vestkust. Man har i dessa dagar erhållit kännedom om regeringens beslut med anledning af ansökning från invånarne i åtskilliga socknar på Gotland om enahanda utvidgade handelsrätt för Westergarns hamn, som förut blifvit åtskilliga ändra gotländska landthamnar tillerkänd. Regeringen har endast till någon del bifallit ansökningen, enär nemligen Wisby borgare blifvit berättigade att i Westergarn idka försäljning i öppna bodar, hvaremot den sökta rättigheten att få dit införa och derstädes förtulla alla slag af utländska varor blifvit afslagen, med afseende; heter det, å hvad generaltullstyrelsen och kommerskollegium härvid anfört?. Vi ha icke haft tillfälle taga kännedom om de nämnda embetsmyndigheternas argumenter, men det på dem grundade beslut har väl mycket tycke af fordna tiders bemödanden att vilja fästa handeln vid vissa punkter, leda den i vissa utstakade spår, alt man icke. skulle erfara någon förvåning öfver att se det emanera under en tid, som alltmer inser och erkänner nyttan och nödvändigheten att låta handeln gå dit den :har.naturlig benägenhet att draga sig. Den nämnda frågan är emellertid nu för ögonblicket afejörd. Men en insänöare har önskat fästa uppmärksamheten på betydelsen af Westergarns : hamn i ett annat afseende, nemligen med hänsyn till dess lämplighet såsom en af behofvet högt påkallad nödhamn å Gotlands vestkust. Vi meddela här nedan den första afdelningen af insändarens uppsats, som synes vittna om ganska mycken -sakoch lokalkännedom. Särskilt torde böra af vederbörande uppmärksammas de anmärkningar, som framställas rörande beskaftenheten af de befintliga sjökorten öfver inloppen till och farvattnet kring Westergarns ankarplats. Insändaren yttrar: Vill man erkänna att sjöfarten är bland vårt fäderneslands hufvudnäringar, så följer deraf att allt, som kan vara egnadt till sjöfartens betryggande, skall underkastas allvarlig granskning och uppmärksamhet. Bland vigtiga åtgärder, som för vår handelsflotta torde böra ombesörjas, är uppsökandet och tillgodogörandet af de nödhamnar, som finnas vid våra kuster. Naturen har der och hvar vid dessa kuster anvisat oss platser, dem vi kunna och böra anordna för sagda ändamål. Det blir alltid vårt eget fel om vi icke aktgifva på och åtlyda denna naturens fingervisning. Påsamma gång som vi erkänna att Sverge i viss mening icke är ett rikt land, påstå vi att det likväl är i stånd att kunna åstadkomma mera i ofvannämnda afseende, än hvad som nu åtgöres. Åt sjöfarten kan aldrig egnas för mycken uppmärksamhet. Man har i detta afseende Englands exempel att åberopa. Visserligen äro detta lands resurser ofantliga, jemförelsevis med våra; men detta land har också utgifvit oerhörda summor för sjöfartens bästa, och aldrig sparat uppoffringar, då fråga varit om anslag till den. Kasta vi blicken på Englands farliga kust, så se vi den, så att säga, späckad med fyrar, utlagda fyrskepp och bojar, samt i hamnarna en här af dyra och vigtiga inrättningar, allt till sjöfartens utveckling och betryggande. Men engelsmännen anse sig ändå ha gjort för litet. Nyligen ha beviljats tre millioner pund sterl. till uppsökande och apterande af nödhamnar på kusterna. Så omhuldar denna stora nation sin sjöfart! Den har för århundraden tillbaka kommit underfund med, att sjöfarten borde bli en bland hufvudkällorna för dess lands förkofran och välstånd; och detta lands ofantliga rikedom och makt vittnar i dag inför verlden, att det såg riktigt in i framtiden. i Att vederbörande inom vårt land icke egnat tillräcklig uppmärksamhet åt uppsökandet af våra hamnar, torde man nödgas erkänna och länder det oss till föga beröm: Ett bevis härpå ligger nära till hands. Då vestmakterna, under sista kriget med Ryssland, med sina flottor ankommo till våra farvatten, förbjödo vi dem att angöra våra krigshamnar, bland hvilka BSlitö vid Gotland specielt nämndes. Respekterande vår