Aftonbladet – 26 juni 1861, sida 3

lifsmedel, utan segel, och man vet ej, huru det gick med honom. Behring, som uppTtäckte det sund, hvilket skiljer Amerika från Asien, dog af öfveransträngning, köld och elände på en obebodd ö. I våra daar har Franklin förgåtts bland isen; man terfann honom först död; hans följeslagare hade nödgats tillgripa den yttersta utvägen! Allt hvad sora kan afskräcka menniskorna finnes hopadt alltifrån inloppet till dessa nordens farvatten. Långt nedanom polcirkeln sväfvar ett kallt töcken öfver hafvet, samt genomkyler en och betäcker en med rimfrost. -Tågverket stelnar; seglen bli oböjliga; däcket är halt af isbark, manövern svår. De rörliga berg, som man har att Irukta, urskiljas med möda. Från masttoppen, i dess med rimfrost höljda korg, signalerar utkiken (en verklig lefvande stalaktit) ögonblick etter ögonblick annalkandet af en ny fiende, ett hvitt jättespöke, som ofta reser sig 200, 300 fot öfver vattnet. Men detta sorgetåg, som bebådar isverlden, denna strid för att undgåisbergen, eggar snarare att fortsätta. Det ligger i det obekanta hos polen jag vet ej hvad för en sublim fasas, hvad för ett hjeltemodigt lidandes lockelse. De som, utan att försöka passagen, endast varit högt upp i norden och betraktat Spetsbergen, glömma aldrig sin öfverraskning. Denna massa af toppar. kedjor, aferunder, hvilken reser sin kristallpanna 14.500 fot i höjden, förefaller såsom en synvilla på det dystra hafvet. Dessa glacierer på den matt glänsande snön uppösa sig i lifliga färger, i grönt, blått, purpurrödt, i gnistor, i ädelstenar, som bilda ett bländande diadem. Under flera månaders natt frambryter i hvarje ögonblick norrskenet med den bizarra glansen af en hemsk illumination. Vidsträckta och fasaväckande eldsvådor, som uppfylla hela horisonten; utbrottet af praktfulla eldkaskader; ett fantastiskt Etna, som med illusorisk lava öfversvämmar den eviga snöns skådeplats. Allt är prisma i en atmosfer af ispartiklar, hvarest luften är ingenting annat än åperla och små kristaller. Deraf öfverraskande hägringar. En mängd föremål synas uppoch nedvända, för ett ögonblick visar sig hufvudet nedåt. De luftlager, som frambringa dessa verkningar, befinna sig en ständig revolution: hvad som deri blir lättare stiger i sin ordning uppåt och:förändrar allt; den minsta omkastning i temperatur sänker, höjer eller lutar på spegeln; bilden gjuter sig samman med föremålet, skiljer MR derpå derifrån, skingrar sig; en annan bild stiger nu upprätt upp ofvanpå denna; en tredje visar sig blek, försvagad, ånyo omkastad. Det är synvillans verld. Om ni älskar drömmerier, om ni drömmande vaken roar er med att följa molnens TS improvisation och lek, begif er då till norden; allt detta återfinnes der förverkligadt och ej mindre flyktigt i den rörliga isflottan. Under sin väg företer hon detta skådespel. Hon efterapar alla arkitekturer. Se här den klassiskt grekiska stilen, portiker och kolonnader. Egyptiska pyramider visa sig, obelisker, som peka åt himmelen, stödjande sig på kullfallna obelisker. Se der komma sedan berg: Ossa och Pelion, jättarnes stad, som, trdriad, gifver er cyklopiska murar, druidiska bord och minnesvårdar. Nedanför intränga djupa grottor. Men allt detta är bräckligt; vid vindens rystningar vack-l) lar allt och störtar samman. Man finner intet nöje deri, emedan ingenting stadgar sig. I hvarje ögonblick i denna uppoch nedvända verld gäckas tyngdlagen: det svaga, lätta öfvervinner det starka; det är, tyckes det, ett tanklöst konststycke, en jätte-barnlek, som hotar och kan krossa. Ofta tilldrar sig någon förfärlig händelse. Midt igenom den stora flotta, som majestätiskt och långsamt glider ned från norden, kommer plötsligt en jätte med djupa grundvalar från södern, hvilken, sänkande sig sex eller sju hundra fot djuptihafvet, häftigt framdrifves af strömmarne der nere. Han skingrar eller omstörtar allt; han tränger fram, han uppnår isfältet, men hejdar sig ej. Isrältet lupsgsades inom en minut på en yta al flera mil. Det brakade, dånade som hundratals kanonskott; det var såsom en jordbäfning. Berget flöt nära förbi oss; allt mellan det och oss förvandlades till en hög al. krossade block. Vi: skulle ha omkommit, om det ej hastigt förts bort åt nordost.? (Duncan, 1826). X Det var 1818 efter det europeiska kriget