Aftonbladet – 26 juni 1861, sida 2

Karolina, se icke så häpen ut — det är ju så enkelt. Enkelt — ja, visst är det enkelt, mamma, men jag. hadesicke tänkt ... Min lilla Karolina, jag tror snarare att du rätt länge tänkt på möjligheten af detta besök! Och med ett fint småleende steg fru Lannerstjerna upp för att möta sin gäst.. esse b ere nn PRNEARERSPRERSNE LAST a ONS SR Rn Närmaste följden af detta första besök var den, att ryttmästaren med tacksamhet i sitt hjerta erkände att han nu funnit en högelifn angenäm tillflyktsort under närvarande ryderi. en sinnesstämning, hvarunder det visst icke var fråga om dränkning, men i alla fall om deltagande oro, kom han hem, der han fann sig väntad af herrn i huset, som skyndade emot honom med.en underrättelse, hvilken föranledde ingenting mindre än stor omfamning herrarne emellan. En dotter hade tagit inträde i verlden, och källarens förnämsta innehåll stod väntande för lyckönskningsskålen. er Ryttmästaren bjöds genast till fadder att stå emot fröken Karolina — ett vackert förebud, menade min far, till kommande gemensamma pligtert. Och redan samma afton skyndade den förtjuste gudfadern till guldsmeden att beställa en stor silfverbägare till faddergåfva. Hon, för hvilken gåfvan var bestämd, slumrade i lycklig okunnighet, då den emottogs: men den dag, då hon förlorade denna pbägare, fästades vid den helt andra minnen. än den lilla -historias, som här blifvit berättad. Under tiden, mellan ofvannämde afton den 8 Augusti och döpelsefesten, straxt efter hade ryttmästaren hunnit göra ännu ett besök i det vänliga huset vid Smedsklefven. Vi skola dock icke vidare inträda med honom i denna lilla helgedom, der fläkten af flydda tider, doftet af poetens och hans makas djupa hängifvenhet i fattigdomen; då skulle liksom bortblandas.